Happy New 2011
So I guess this is it. Mitt år 2010 är ett år värt några författade meningar. Det finns inte en chans att jag skulle kunna göra en års lista som jag gjort tidigare år. För det här året får varken plats eller kan förklaras genom en lista.
Många gånger har mitt år känts som en lång dröm. Många dagar har jag skrattat på andra sidan Atlanten, besökt så många platser jag aldrig tidigare varit, lärt känna så många nya underbara människor -- fått en till familj och minst en handfull nya nära vänner. Lärt känna USA och the americans och tagit del av deras kultur. Andra dagar har tårar fallit av saknad för nära och kära hemma i Sverige medans jag känt mig vilsen. Och de dagar då jag vetat att jag gjort precis rätt för mig har sedan kantats av rädsla för framtiden, precis som för alla andra.
Det finns dagar då jag hatat att jag valde att skriva blogg då min tid har varit knapp och många timmar har offrats för att dokumentera min vardag i USA. Men redan nu är jag glad för det jag gjorde, bloggen kommer alltid att finnas med mig. Och mest glad är jag för mitt purpose. Att vara helt, totalt ärlig. Jag är inte den au pairen som kommer glorifiera eller överdriva. Jag valde att säga precis som det är. Jag är otroligt stolt över att jag valde den vägen istället för att sedan sitta och läsa bara glada minnen för att jag inte vågade dela med mig av något annat. Like they say, det är ingen dans på rosor... men är man beredd att jobba för sin dröm kan man mycket väl nå dit med vilja.
Det en klar insikt att det är en dröm som gått i uppfyllelse. Sedan jag var fjorton år sa jag att jag skulle bo i USA under åtminstone en del av mitt liv. År 2010 har betytt för mig att gå min helt egna väg för första gången i mitt liv. Att stå vid en vägkorsning och välja att hoppa nerför ett stup istället... men jag har lärt mig att man alltid landar på fötterna efter ett tag. Det är en fem gånger starkare Linda som återvänder till Sverige med ett ännu större hjärta... USA har tagit sin plats.
Nu har jag precis ringt hem och önskat Gott Nytt År och ska nu för sista gången, på min sista lediga dag, köra min svarta Infiniti till Burlington Mall och kika lite på mellandagsrean (neeeheehej... amerikanarna stänger inte bara för att det är nyår ;). Det är sista gången med bilen för att imorgon när det blir första januari år 2011 går autoinsurancen ut för mig och bilen -- jag måste skiljas från min kära lilla Blackie. Det är typiskt mig att gå och klappa bilen innan jag åker ifrån huset för sista gången innan vi ska till Logan. Jag tror att alla ting lever. Hahaha. Ikväll kommer Jossan och hämtar mig för lite nyårsfirande på South Shore! Jag hoppas att ni får en underbar nyårsafton. Glöm inte att kika på "Grevinnan och Betjänten", jag laddade hem det och kollade imorse för att inte tappa traditionen... alltid ett måste... schkåll!
GOTT NYTT 2011! See you soon Sweden. ♥
Många gånger har mitt år känts som en lång dröm. Många dagar har jag skrattat på andra sidan Atlanten, besökt så många platser jag aldrig tidigare varit, lärt känna så många nya underbara människor -- fått en till familj och minst en handfull nya nära vänner. Lärt känna USA och the americans och tagit del av deras kultur. Andra dagar har tårar fallit av saknad för nära och kära hemma i Sverige medans jag känt mig vilsen. Och de dagar då jag vetat att jag gjort precis rätt för mig har sedan kantats av rädsla för framtiden, precis som för alla andra.
Det finns dagar då jag hatat att jag valde att skriva blogg då min tid har varit knapp och många timmar har offrats för att dokumentera min vardag i USA. Men redan nu är jag glad för det jag gjorde, bloggen kommer alltid att finnas med mig. Och mest glad är jag för mitt purpose. Att vara helt, totalt ärlig. Jag är inte den au pairen som kommer glorifiera eller överdriva. Jag valde att säga precis som det är. Jag är otroligt stolt över att jag valde den vägen istället för att sedan sitta och läsa bara glada minnen för att jag inte vågade dela med mig av något annat. Like they say, det är ingen dans på rosor... men är man beredd att jobba för sin dröm kan man mycket väl nå dit med vilja.
Det en klar insikt att det är en dröm som gått i uppfyllelse. Sedan jag var fjorton år sa jag att jag skulle bo i USA under åtminstone en del av mitt liv. År 2010 har betytt för mig att gå min helt egna väg för första gången i mitt liv. Att stå vid en vägkorsning och välja att hoppa nerför ett stup istället... men jag har lärt mig att man alltid landar på fötterna efter ett tag. Det är en fem gånger starkare Linda som återvänder till Sverige med ett ännu större hjärta... USA har tagit sin plats.
Nu har jag precis ringt hem och önskat Gott Nytt År och ska nu för sista gången, på min sista lediga dag, köra min svarta Infiniti till Burlington Mall och kika lite på mellandagsrean (neeeheehej... amerikanarna stänger inte bara för att det är nyår ;). Det är sista gången med bilen för att imorgon när det blir första januari år 2011 går autoinsurancen ut för mig och bilen -- jag måste skiljas från min kära lilla Blackie. Det är typiskt mig att gå och klappa bilen innan jag åker ifrån huset för sista gången innan vi ska till Logan. Jag tror att alla ting lever. Hahaha. Ikväll kommer Jossan och hämtar mig för lite nyårsfirande på South Shore! Jag hoppas att ni får en underbar nyårsafton. Glöm inte att kika på "Grevinnan och Betjänten", jag laddade hem det och kollade imorse för att inte tappa traditionen... alltid ett måste... schkåll!
GOTT NYTT 2011! See you soon Sweden. ♥
Jag har ett lager med låtar som har betytt år 2010 för mig... men denna tar priset.
The Bravery - Ours
Kommentarer
Trackback
