Svar till Julia
Hej Julia! Tänkte svara på din fråga lite så här officiellt så du inte missar det, och lite kanske för att jag också vill skryta om Concord... :-) Först och främst så måste jag säga att Concord är ett av de mest vackra ställena jag befann mig på under min tid i USA. Det är som hämtat ur ett gammalt fotografi från flera hundra år sen... stadskärnan är väldigt oamerikansk med väldigt mycket charmiga fik och små butiker, men självklart finns också Starbucks och Dunkin' Donuts.
Det sägs att det bor runt 20.000 människor där men det är ingenting man känner av. Det finns inget större mall eller biograf -- men tar du motorvägen bort mot Burlington har du det på tio minuter. Au pairer i området finns det gott om, jag känner fortfarande en handfull jättetrevliga tjejer som träffas varje vecka, ibland varje dag! På sommaren är Emerson Park, Walden Pond och Concord River guldkorn. Jag rekommenderar absolut Concord. Det är som att du hamnat i en annan del av USA, trots att staden endast ligger 25 minuter från Boston.
Concord river i augusti!
Walk these streets again
Haha, inlägget nedan publicerade jag, eller bilderna rättare sagt, för att mamma skulle skriva ut dem på hennes jobb. Skulle genomföra ett litet tavelprojekt så jag har USA i några ramar hemma. Och då fick jag helt plötsligt tillbaka merparten av alla läsare? Vad kul att ni fortfarande kikar in. Jag kanske kör på med att blogga då... jag kan försöka slänga in några rader då och då även om jag är inne i en jag-är-sjukt-okreativ period. Det kommer och går sånt där. Men jag kan i alla fall köra en sån där poppis dig själv i 30-bilder.
Livet i Sverige är all the same, men jag älskar det också. Det var det jag saknade när jag jobbade ihjäl mig förra året. Söker lite jobb, hoppas få något. Umgås med mina älskade vänner. Tränar lite. Går ut. Äter god svensk mat, he he... vad jag ska plugga i höst är i alla fall klart. Sjukgymnast var inte min femma. Socionom... kan ni se mig som det? Jag hoppas det. För det är så framtiden ser ut.
En del av mitt hjärta finns fortfarande kvar i Boston såklart. Jag saknar USA med varje liten cell i min kropp. Det var ju mitt hem i mer än ett år. Men jag är tillbaka redan i sommar i mitt Massachusetts! Och snart kommer Elin hem från USA också... can't wait. Sommaren 2011 är unwritten men jag tror på toppen! Sol, världens bästa vänner och en strand så är det ju all done deed.
.
Kära läsare
Ta hand om er. Jag står just nu i massa vägskäl och försöker justera mig till livet i Sverige -- vi får se hur det går. Och er som funderar på att åka som au pairer, fundera inte, gör det. Det här året var det bästa i mitt liv.
Over and out.
Linda
Live från Logan
2.40 pm. Separationsångest från Starbucks. Hahaha. Hur kan livet fortgå utan caramel frapps? Sitter i terminal E och väntar på mitt flyg som går vid fyra tiden mot Frankfurt, där jag sedan imorgonbitti byter plan och åker mot Arlanda. Förutom de 250 dollarna jag fick betala för tre väskor, fick jag också betala övervikt på en av dem! Jag tänker inte ens fundera något mer på hur mycket jag fick betala. Vilken jävla ripoff!!!!
I bilen mot Logan svängde vi in en sista gång i Boston där Keith kom och tog farväl - men för denna gången - jag är tillbaka redan i sommar. Det är redan all decided, vilket känns skönt. :-) Jag grät floder när jag skulle säga hej då till familjen, och jag har aldrig sett barnen gråta så mycket. Men när vi försökte tänka på allt roligt vi ska göra när jag kommer tillbaka kändes det bättre. Men jag är lite halft otröstlig fortfarande. Men klart jag kommer skutta fram på Arlanda imorgonbitti, jag längtar hem och det ska bli otroligt kul att träffa er, mina älskade vänner och familj. 
Arlanda, Sverige. SEE YOU TOMORROW.
Tell the world I'm coming home
Sverige. Gävle. Min familj. Mina vänner.
Hur mycket tror ni jag kommer krama sönder er? VI SES PÅ ONSDAG!!!
Thank you America
Memories are right now rushing through my head as I have to leave for this time. But there is one thing I have to stop and put into words. Thank you America for a wonderful 2010 and the beginning of a lifelong relationship. I understand why your people praise you. Now I do too. Though, it's more than a praise. You have part of my heart and I call you home. See you soon. ♥
Such a packer
Hur mycket kläder har jag köpt under mitt år då? Så mycket som jag städat ut idag kan man ju tro att jag är multimiljonär eller helt enkelt spenderar precis ALLA mina pengar på kläder. Efter att jag naivt packat mina tre väskor på kläder igår insåg jag idag när min orangea väska poppade upp när jag stängt den att jag kanske bör, möjligtvis, tömma den på lite kläder. Sagt och gjort. Resultatet av min ihoppackning; 3 säckar kläder till välgörenhet, 1 säck kläder till Concord tjejerna, 1 säck skor till välgörenhet och resten av mitt rum (filtar, ljus, crémer, smink, mat etc) till Jossan vars baklucka blev fylld. Well done, Linda. Nu går väskorna igen precis och jag har remmar runt dem. De har förhoppningsvis inte sjukt mycket övervikt på sig. Jag betalar redan som det är 250 dollar till Lufthansa för två extra väskor så jävlar om de tjafsar med mig... grr.
Under dagen har jag stängt mitt bankaccount på Bank of America tillsammans med Anna. Jag fick med mig lite pengar hem i alla fall! Jag och min fina Anna åt sedan sista gången på Helen's där Anna berättade att det var min sista dag... hehe personalen vet vilken frukost jag äter. Lite kul att vara en local i Concord. Om nu polisen kunde dra på smilbanden för en gångs skull. Haha. Det var jobbigt att ta farväl av min bästa tjejkompis i Concord, men förmodligen kommer hon fortfarande vara här när jag besöker USA igen till sommaren.
Ikväll var vi ut och käkade sista gången på restaurang med familjen i Maynard. Jag fick jättefina kort av hela familjen, varav min värdmamma skrev ett riktigt rörande tack medans barnens var "Please don't go Linda". Det gör ont i hela mig att behöva lämna dem även om jag vet att vi snart ses igen. Mail, telefon och skype får duga tills dess.
Sen kom Jossan och hälsade på min familj för första gången och hämtade upp halva mitt rum, haha. Vi åkte iväg till Arlington och såg Boston skyline innan det var dags att säga hej då. Vill inte ens prata om det. Josefin räknar jag som en av mina närmsta vänner... men Jossan. Du vet att vår vänskap har klarat av vårat långdistansförhållande under snart 8 månader. Så vi klarar ett år till om det är så. Min lilla skånetjej, jag kommer att sakna dig i mängder.
Nu ska jag sova min sista natt i mitt tomma rum. Det känns lite som första natten. Att ett år absolut inte gått. Sedan far vi mot Boston Logan runt tio tiden imorgonbitti. Mitt plan lyfter hem mot Sverige senare på eftermiddagen. Godnatt från USA! ♥
This is not goodbye
I lördags träffade jag Geoffrey efter att ha landat på Logan för en sista avskedsbrunch på ett riktigt häftigt ställe i Cambridge (hur har jag missat det?). Vi åkte sen in till Concord och besökte North Birdge sista gången. På kvällen hade jag avskedsmiddag för femton personer på Cheesecake Factory i Burlington. Vi fick vänta på bord i två timmar på grund av sällskapsstorleken, haha, men det är så jag ville ha det, alla som betytt något - eller allt. Tårarna kunde inte hållas tillbaka i slutet, jag kommer sakna dem allihopa. Mina fina vänner i USA.
I söndags hade jag min avskedsmiddag med familjen och nära släkt. Vi åt en god middag och jag fick underbara presenter - bland annat UGG's från familjen och en superfin vit kashmir tröja från Donna. Jag skrev upp mig i familjen Moskow's heliga addressbok som Cliff förklarade att den var, den är tydligen uppbackad i tre byggnader i Boston. Haha! Jag fick ett underbart kort från Donna där hon sa att jag måste komma tillbaka snart så att vi alla kan titta på solnedgången från Gayhead Cliffs på Martha's Vineyard.
En en gång kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag är en i familjen Moskow och det här är inte ett ställe jag besökt, det är mitt andra hem. Concord, Mass kommer följa med mig varje dag.
Jossan, jag, Eva och Mirjam... ♥
The Concordgirls! ♥
Hello Seattle
Hello Seattle, I am a mountaineer.
Mina och Hannah's fyra dagar i Seattle, Washington state, hos Malin var underbara. Vi bodde som sagt hos Malin som helt och hållet inackorderade oss med frukost och lunch i Everett där hon bor hos sin värdfamilj dryga halvtimmen utanför Seattle.
Hannah ryckte fram sin iPod och vi satt helt eager och lyssnade på "Hello Seattle" med Owl City på bussen på väg in till Seattle. Vi vandrade runt i staden, besökte första Starbucks, satt på kända grisar, såg Public Market, klistrade tuggummin på den kända väggen täckt i detta, åkte monorail, shoppade, såg Seattle Grace Hospital och åkte upp i Space Needle.
I Everett åkte vi runt till massa native american villages som Malin visade oss - coolaste namnet - Snohomish. Så tufft att jag vill döpa om Gävle. Vi var också på goodbyedinner för Malin och åkte runt på vägar som kantades av öppna fält, berg och enorma skogar. Jag har besökt Twilightcountry! Haha, nästa gång blir det Forks. Jag och Elajn ska köra upp från Calicalifornia har vi bestämt. Washington state är faktiskt förtrollande, Stephenie Meyer gjorde staten rättvisa.
Tack för ett underbart avslut på vårat år i USA tjejer! Vi ses i Sverige. ♥
Settled in Seattle
Flygresan gick bra... jag och Hannah bevittnade en underbar Boston skyline när planet tog av runt 6.15 pm. Malin hämtade oss i Seattle runt 9.30 pm (pacific time) och nu har vi sovit en natt hos henne i Everett utanför Seattle. Så kul att ses allihopa igen. Haha, när vi klev ut igår från flygplatsen skrattade vi "Jaha, vi måste kommit helt rätt!" för det regnade i Seattle som väntat.
Vi körde på highwayen som kantades av höga, höga granar och det kändes som att komma hem till Sverige. Trivs väldigt bra i Washington State hittils... om några timmar ska jag och Hannah in till Seattle och turista och sen får vi se vilka planer vi skaffar oss.
Puss och ta hand om er hemma.
One year in America
Just nu är jag ihoppackad för fyra dagar i Seattle. Om några timmar kör Shelagh mig till Hannah i Weston och sedan ska hennes snälla värdmamma köra oss till Logan! 6 pm (midnatt i Sverige) sitter vi på planet som tar oss mot Seattle, det är nonstop, vilket är sjukt skönt... och Malin hämtar oss sen runt 9.30 pm eftersom det är tre timmars tidsskilnnad mellan Eastern Time och Pacific Time. Sen blir det onsdag, torsdag och fredag borta i Washington state. Vi får se vad vi hittar på... jag och Hannah har spaceneedle som ett måste, sen får Malin visa oss vägen, haha!
Och om en vecka är jag på väg hem mot Sverige. Overkligt.
Puss, ta hand om er så hörs vi senast till helgen! ♥
See you Seattle...
Lilla vovvisen
Sen dagen jag kom till familjen brukar hon ligga och vänta utanför min dörr på dagarna utan att jag vet och sen när jag öppnar dörren hoppar hon upp i mitt knä. Hon brukar sitta i mitt knä som en liten människa med ryggen tillbakalutad mot mig. Och hur jag kommer sakna henne, det vill jag inte ens tänka på... det är inte precis en hemlighet att jag är en djurmänniska. Ibland har Zoe till och med hjälpt mig med att ta mig igenom året under jobbiga perioder. En liten puff från henne får allt att kännas så mycket bättre. Bara titta på bilderna, är hon inte den sötaste lilla pluppen någonsin? Jag smälter.
♥♥♥
Feeling a moment
Jag saknar fortfarande mitt solsken, Björn...
Public Garden Boston, Augusti 2010
First of January
Mitt nyår var minst sagt annorlunda. Haha. Men jag kan sammanfatta; inrökt i en skum taxichaffis bil som lyssnade på kill-me-music, fyrverkerier i Hingham och live från Times Square med bästa Jossan och hennes kompisar, attackerad i min sömn (hahaha), och sen årsanalys med Jossan hemma i Weymouth. Gott nytt 2011! Året jag kommer tillbaka till Sverige. Idag på nyårsdagen vaknade vi halvmöra och tog oss sedan till Friendly's för frukost klockan tolv på dagen. Jag har senare jobbat på eftermiddagen och kvällen... jag försöker ta till mig alla moments som finns just nu. Och juste, snön har i princip smält bort då vi hade tolv grader idag.
Efter ett på natten och jag kommer vara dödstrött imorgon. Men jag myser här första dagen på år 2011 med tända ljus och musik, försöker svara på lite mail och kika runt på flygdetaljerna till Seattle. Måste börja packa ner sommarkläder imorrn i stora resväskorna och börja packa i lilla till Seattle efter att jag jobbat klart. Måste också börja skriva avskedsbrev till familjen och närmsta vännerna. Jag och Hannah åker ju rätt över landet till Malin på tisdag! Seattle i Washington state. :-) För er som undrar över mina resterande dagar i USA kommer en liten sammanfattning.
Mina sista dagar i USA:
Sista arbetsdag: Måndag 3/1
Ett år i USA: Tisdag 4/1
Seattle: Tisdag 4/1 - Fredag 7/1 (red eye flight tillbaka till Logan)
Boston: Lördag 8/1 - Tisdag 11/1
Flyg hem: Tisdag 11/1 (hemma på Arlanda på morgonen onsdag den 12'e)
Puss och godnatt från Concord ♥
Hej Uppsala Universitet!
Hej Uppsala!
Jag har precis tackat ja till min första kurs på vägen mot att bli sjukgymnast. Om det nu är rätt för mig, men det får helt enkelt tiden utvisa... jag ska göra mitt bästa, jag gör aldrig något mindre än det. Är riktigt stolt över att ha kommit in på Uppsala Uni, det är som en milstolpe bara det. Vi ses den 17'e januari... blir som en liten sjua igen när jag tänker på att jag inte känner en själ, hehe. Per hjälpte mig förstå på ett ungefär var sjukgymnast utbildningen håller till. Biomedicinska byggnaden. Jag minns faktiskt litegrann på ett ungefär då vi var där och kollade på universitetet i trean. Det händer nästan för mycket för mig just nu för att jag ska kunna greppa vad jag gett mig in på, men det är bara att köra på! Jag tror att det handlar för mig om att bara börja plugga så kommer allt falla på plats.
Happy New 2011
Många gånger har mitt år känts som en lång dröm. Många dagar har jag skrattat på andra sidan Atlanten, besökt så många platser jag aldrig tidigare varit, lärt känna så många nya underbara människor -- fått en till familj och minst en handfull nya nära vänner. Lärt känna USA och the americans och tagit del av deras kultur. Andra dagar har tårar fallit av saknad för nära och kära hemma i Sverige medans jag känt mig vilsen. Och de dagar då jag vetat att jag gjort precis rätt för mig har sedan kantats av rädsla för framtiden, precis som för alla andra.
Det finns dagar då jag hatat att jag valde att skriva blogg då min tid har varit knapp och många timmar har offrats för att dokumentera min vardag i USA. Men redan nu är jag glad för det jag gjorde, bloggen kommer alltid att finnas med mig. Och mest glad är jag för mitt purpose. Att vara helt, totalt ärlig. Jag är inte den au pairen som kommer glorifiera eller överdriva. Jag valde att säga precis som det är. Jag är otroligt stolt över att jag valde den vägen istället för att sedan sitta och läsa bara glada minnen för att jag inte vågade dela med mig av något annat. Like they say, det är ingen dans på rosor... men är man beredd att jobba för sin dröm kan man mycket väl nå dit med vilja.
Det en klar insikt att det är en dröm som gått i uppfyllelse. Sedan jag var fjorton år sa jag att jag skulle bo i USA under åtminstone en del av mitt liv. År 2010 har betytt för mig att gå min helt egna väg för första gången i mitt liv. Att stå vid en vägkorsning och välja att hoppa nerför ett stup istället... men jag har lärt mig att man alltid landar på fötterna efter ett tag. Det är en fem gånger starkare Linda som återvänder till Sverige med ett ännu större hjärta... USA har tagit sin plats.
Nu har jag precis ringt hem och önskat Gott Nytt År och ska nu för sista gången, på min sista lediga dag, köra min svarta Infiniti till Burlington Mall och kika lite på mellandagsrean (neeeheehej... amerikanarna stänger inte bara för att det är nyår ;). Det är sista gången med bilen för att imorgon när det blir första januari år 2011 går autoinsurancen ut för mig och bilen -- jag måste skiljas från min kära lilla Blackie. Det är typiskt mig att gå och klappa bilen innan jag åker ifrån huset för sista gången innan vi ska till Logan. Jag tror att alla ting lever. Hahaha. Ikväll kommer Jossan och hämtar mig för lite nyårsfirande på South Shore! Jag hoppas att ni får en underbar nyårsafton. Glöm inte att kika på "Grevinnan och Betjänten", jag laddade hem det och kollade imorse för att inte tappa traditionen... alltid ett måste... schkåll!
GOTT NYTT 2011! See you soon Sweden. ♥
Jag har ett lager med låtar som har betytt år 2010 för mig... men denna tar priset.
The Bravery - Ours
Holidays
Tillbaka i Concord för mina sista arbetsdagar. Tro det eller ej -- det känns väldigt tungt att ens skriva ut det. Barnen har just nu jullov från skolan fram till och med måndag, min sista arbetsdag, så varje dag är vi ute och rider eller leker i snön och bara myser i huset med varm choklad.
I onsdags byggde vi en helt magnifik snögubbe som just nu tyvärr har tappat bort några av hans tänder och ett av hans ögon på grund utav att snön har smält litegrann. Imorgon på nyårsdagen är det sagt att det ska bli elva grader. Gaaah jag har ingen lust med slush. Alla dagar av "två par skor" till skolan var mina mest irriterade. Snöslask är värre än alla snöstormar och spöregn tillsammans. Det är något lite sorgligt med snö som smälter, om det inte är vår såklart. Hahaha... ett litet sidospår i min uppdatering. Det är ju bara början av vintern, speciellt för mig som återvänder till Norrlandsskogarna nästnästa vecka. I onsdagskväll var det också min värdmammas födelsedag så vi åkte in till Boston för en supergod middag på Beacon Hill Hotel & Bistro och sedan också dessert på endast dessertrestaurangen Finale.
Igår hade jag och Sam vår special day bara hon och jag tillsammans hela dagen. Vi gjorde window art, bara låg och pratade och skrattade, tog massa bilder, åkte in till Concord och åt lunch på Helen's och senare tog Derby och red ut på det stora fältet över vägen som var helt täckt i nysnö! Underbart... på kvällen kollade vi på första Home Alone filmen och skrattade tills vi fick ont i magen. Min lilla Sammy. Det kommer bli tufft att lämna henne.
... och jag har glömt att berätta något helt fantastiskt kul och underbart för er. Vi hann ju som sagt inte öppna våra familje-julklappar på juldagen då vi skulle åka till Connecticut så när vi kom hem på tisdagskvällen var det rusning till julgranen. Min julklapp från familjen satt alla och tittade på när jag skulle öppna. Förutom söta tomteörhängen från Jack, ett presentkort på 50 dollar och ett till presentkort (!) till Nordström fann jag ett leksaksflygplan efter att ha rafsat lite i presentpapperet. Jag tittade på den och anade och när jag kollade upp sa Shelagh... "We have decided that we want to pay for your flightticket to come back to America and visit us! It's on us!" Jag blev så rörd att en tår eller två föll när jag kramade alla och sa tack tusen gånger. Hur fint gjort är inte det? Och generöst? Min värdfamilj är verkligen min andra familj. Mitt andra hem finns i Concord, Massachusetts. 
Julklapp från min underbara värdfamilj ♥
Stallet och solnedgång i mitt Concord
Mr. Snowman and me
Derby och jag på torsdagseftermiddagen på det stora fältet mitt emot huset... fina, fina häst ♥
-"-
Three wishes
Fell completely in love med det här klippet. Jag önskar att jag hade three wishes. Istället för att ge ett nyårslöfte, lika meningslösa som alla andra år, ska jag i år istället önska mig något... helt själviskt. Lifechanging. Three wishes.
And you want three wishes
One to fly the heavens
One to swim like fishes
You want never bitter
And all delicious
And a clean conscience
And all it's blisses
You want one true lover with a thousand kisses
You want soft and gentle and never vicious
And then one you're saving for a rainy day
Lite smått tiny bit panikartad
Idag har jag lekt med barnen i Connecticut hela dagen, ibland lite utröttande men vill ju umgås med de små liven så mycket som jag kan innan jag åker hem. På kvällen när Tim och Shannon skulle ut drog jag igång "Home Alone 2 - Alone in New York" och Michaela intog mitt knä med en filt medans Jack och deras kusin Katie intog soffan bredvid. De är fantastiska små varelser, barn. Jag ville dela med mig av min favoritfilm till dem, när det kommer till familjeunderhållning... jag blev köpt den där eftermiddagen i trean då jag såg filmen för första gången. Och nu när man känner igen sig i New York är den bara ännu bättre.
Godnatt mina kära ♥
Väskan står packad natten den fjärde januari 2010... ett år senare ska jag försöka trycka i hela mitt amerikanska liv i denna orangea väska och två svarta till. Kommer jag lyckas? Hahaha. Stay tuned.
