Linda Åberg

Sitter på min vanliga stol och försöker komponera ett bra och läsvärt inlägg -- för tillfället klickar inte min hjärna med mina vanliga ord jag skulle använda mig av. Läget jag befinner mig i just nu är ganska kaosartat. Studierna i USA, anmäla mig till högskolan i Sverige, requesta flyg hem, presenter, avskedspresenter, sista lediga helger... Seattle. Det finns inte nog med plats för allt logiskt tänkande just nu. Mitt huvud är överallt och ingenstans och jag försöker desperat limma ihop de små bitar jag kan just nu, och tejpa upp framtiden. För jag har ingen aning. Jag är psykiskt utmattad. Jag kan erkänna ja. Jag vet inte hur bra jag kommer orka pull it together. Trots massa trevliga nya tjejer i Concord och allt sånt där... det är som ett hål någonstans.

Igår fyllde Inge hela 21 år så vi var ca femton tjejer och Michael hemma hos henne där jag proppade i mig äppelkaka! Vi köpte presentkort till henne på Abercrombie & Fitch där jag sett min perfekta vinterjacka. 200 dollar... jag går fortfarande och funderar. Satt och pratade med alla supertrevliga tjejer -- nu har jag äntligen träffat alla nya tjejer i Concord. Mitt upp i allt kom jag på det. Vemodigt men också hoppfullt. Det här är nya generationen i Concord. Jag är glad att få vara med innan jag åker hem igen som sista person i den förra generationen. Maria, Conny, Nico, Alex... och sedan också jag. Den enda svenskan under hela året! I feel special. Nico skulle i detta läge säga att jag inte är det och sen skulle jag slå honom. Haha.

Denna soliga höstdag i Concord ska jag strax bege mig mot Concord tågstation. Ja, det stämmer. Det är min lediga dag och jag ska gå en mil som jag gjorde i januari. Mmm. Det ska bli jätteskönt. Lite ironi och survival of the fittest på samma gång. Jag hurrar och tackar återigen för att jag kan se det ljusa och enjoy the little things. Utan det hade jag nog gömt mig under en sten i skogen och suttit där i några månader. Jag lär göra detta eftersom alla andra au pairer i Concord jobbar och jag kan fortfarande inte köra bil för att om jag kör på någon så är inte insurancen täckande. Dock är alla möjliga krockskador täckta. Anyway... jag ska ta tåget mot Boston och sedan ta tunnelbanan mot Jossan i Weymouth! Vi ska ha sleepover och jag ska tvinga henne att se på Sommaren med Göran och skratta åt allting jag skrattar åt (läs: det ingen skrattar åt). HAHA! Undebart att träffa henne. Min klippa! Puss.


Fall in Concord.

I helgen tog jag min Canal st. väska som redan gått sönder, packade ner lite saker och försvann på bussen på väg mot my beloved New York City för att byta bort en helg i Concord till en helt fantastisk i Brooklyn med Johan. Jag är lite smått chockerad men fantastiskt glad att jag lyckas keepa upp mitt långdistansförhållande med min älskade stad tre och en halv timme söderut. Jag är helt struck by love för den här staden. New York City...

Kärt återseende med världens bästa Johan. I love you. Sedan han flyttat med sin värdfamilj till Brooklyn har han lämnat ett tomt hål här borta i bostonian country. Men för den bakgård han har nu (New York City skyline) kan man inte annat än unna honom att vara i Brooklyn. Det här stället är gorgeous och underbart, lite mer chill än Manhattan! Jag stortrivdes.

Vi promenerade gatorna och umgicks med hans familj i Brooklyn, besökte Brooklyn promenade, åt glass, åkte in till Manhattan och gick i Central Park, Fifth Ave och Bryant Park, såg massa tyskar på Oktober fest, käkade mat på en thai restaurang som sedan fick tillbaka sin mat tre på natten (HAHAHA), festade med Johans kompisar på Prana på Madison Ave (mina lemondrops gick upp i för stort antal) -- kastade in oss i en taxi till Brooklyn. Vi gick på Atlantic Antic, en festival i Brooklyn som var charmig med indieband och alla sorters mat du kan komma på. Gick i Chinatown och förundrades över hur till och med Mc Donald's givit in för kinesiskan. Och det här med Chinatowns... vore inte det en bra idé för oss svenskar? Ja, men det tycker jag och Johan. Vi startar upp lite Sverigeby i varje storstad runt om i världen. Hahaha.


Brooklyn heights


New York City skyline -- taget från Brooklyn promenade


I <3 NYC


Bästa Johan


Jag och Brooklyn bridge i bakgrunden


Brooklyn promenade


Got that Brooklyn feelin'


In Central Park


-"-


-"-


Manhattan fifht. ave


"Atlantic Antic"


Brooklyn!

Senaste Harry Potter trailern som släppts är denna... jag kan inte hålla mig till november längre. Potter har varit med mig sedan barnsben -- så faktumet att sagan håller på att lida mot sitt slut gör mig... vemodig men också stolt på något sätt. Det är som att jag sitter med min generation och blidkar mot något ljust barnaminne. Okej... ska skippa mina poetiska ord. Jag är stolt över att få vara med i generationen som fick växa upp med J.K. Rowlings fantastiska böcker och filmer. Det finns faktiskt ingenting som Harry Potter. När jag var tretton ville jag också gå på Hogwarts! I första delen av sista filmen letar Harry, Hermione och Ron efter de sista horokruxerna (delar av Voldemorts själ) för att kunna fight det sista kriget i trollkarsvärlden. Voldemort eller Potter.

Om fem minuter lämnar jag Concord för Brooklyn och NYC över helgen. Jag ska hälsa på bääästaste Johan som (som ni vet) flyttade till Brooklyn i augusti. Can't wait!

Brief uppdatering av vad jag sysslat med de sista dagarna;

Onsdagen var väldigt bra! Anna kom och hämtade upp mig och vi åkte för att äta frukost på Helen's i gamla fina Concord. Det är något väldigt speciellt med Concord även om allting är väldigt amerikansk förort och totally overprized. Det har en slags gammal historisk, européisk charm. Det är väl också det som är fördelen med att bo i New England. Denna del av USA är den som är mest lik hemma. Anyway! Vi träffade två nya au pairer som kommit till Concord, Tori och Natascha från Tyskland båda två. Jättesöta tjejer! Min panini satt bra också... haha. Anna och jag gick till the post office och postade vykort hem. Jobbet bestod av att jag tog Sam till hennes hebrew i Cambridge -- när hon var in class åkte jag till TJ Maxx och hittade de perfekta höstskorna! Ni får se bild snart, tror jag. Haha. Carla hängde med oss hela kvällen och kollade på Top Model. Carla tycker att jag borde ansöka, sa att jag har utstrålningen och ansiktet. Om jag kunde växa tio cm och gå ner tio kg så. HAHA. Kanske inte så stor risk tyvärr... men man kan ju alltid jobba i skönhetssektionen. Om man har hundra kilo tur det vill säga.

Torsdagen var get fit!!! Sötaste Anna kom och hämtade mig och vi åkte och workade our butts of på Bede Center i Concord när high schoolen. 20 min step maskin, 20 min cykel och 20 min springa. Ja. Jag var död efteråt, okej. Men inte så borta som jag trodde. Är glad att jag har en helt okej grundkondition. Kvällen var mest jobb som vanligt. Jag hade en plan... packa väskan till Johan och New York på kvällen efter att ha kollat klart på underbara Grey's Anatomy som började vid nio. Vem somnade och vaknade klockan två på natten? Jag. Vem annars? Ställde om klockan till fyra på morgonen och duschade, packade, vek tvätt och städade... haha. Det ska vara jag.


Så här ser jag ut när jag jobbar ungefär. Detta var dock några månader sen efter att jag och tjejerna haft hår- och smink makeover. Hihi.

För en liten stund sen hemkommen från Burlington och AMC theatres med bästa Josefin och Sandra som för övrigt är från Gävle och har varit här i två månader. Jossan skrattade när jag sa att hon inte sagt till mig att Sandra är från Gävle hon med. Som vanligt har jag varit uppe i det blå när folk nämnt saker för mig -- typ fem gånger... det var så kul att prata Gävle, allt från gävlemål till krogar. Underbart.

Vi såg The Town som jag längtat efter så länge. Loooved it. Seriously. Looooooooved. Vanligtvis brukar jag vara den lilla mesiga tjejen som rynkar på näsan åt action men nu satt jag verkligen on the edge of the seat. Jag har hört att den inte kommer till Gävle från säkra källor så var lite olagliga och ladda ner den -- den är absolut värd det. Det är inte bara trauma och bankrån, utan också mycket om hur det är att vara uppväxt i Charlestown och allt vad som hör det till. Mycket Boston. Ben Affleck har gjort en fantastisk regi som förtjänar den bra kritik filmen också fått, krokade in direkt på första platsen på Box office... det bästa i hela filmen var nog när nunnorna blev tagna av en förortspolis. Endast Jossan, Sandra och jag satt och gapskrattade. Affleck är själv uppväxt i Cambridge så filmen är väldigt sincere.

Annars idag? Jobbat och träffat förortsmammor ungefär. Längtat tills jag får träffa Johan min Johan på fredag i Brooklyn baby. Blir där över helgen. Sa till Johan att han förtjänade en rak höger. Fråga inte varför. Nu ska jag försöka svara på lite mail och kika på vad jag ska plugga i vår innan jag måste gå och lägga mig... puss! Och mami - tack för glasögonen och deon. Ibland fattar jag inte allt du gör för mig. Love you.



Gather medicine for heartache
So we can act a fool
It's incomplete without you
The silver soul is running through
It's a vision
Complete illusion, yeah

Beneath along the spinning wheel
Collecting silver coils
It gathers heat without you
Whether or not you turn from it
It's a quick turn
To let it figure out

Arbetskostymen på! Jobbar som au pair/restaurangpersonal ikväll på min värdmammas event för hennes man. 40 gäster kommer om en dryg halvtimme och jag har precis kört i ilfart till Acton för att vi hade noll papperstallrikar och tillbehör... hoppas jag valde smakliga färger, gick på mitt europeiska sinne för stil. Haha.
Vi hörs ikväll!

Och Sverige... välj parti med omsorg för fan. Katastrof där borta hör jag. SD? Är det verkligen ett parti vi vill ha i riksdagen? Proteströstning är bland det värsta som finns... i alla fall när det bringar in ett främlingsfientligt parti. Sverige kan inte stå för sin tillväxt på egen hand. Om det inte vore för att Sverige var ett öppet land skulle jag aldrig existerat. Min släkt på mammas sida är från Tjeckoslovakien, och även om SD säger att dem inte är emot arbetskraftsinvandringen som skedde på 40- och 50-talet så håller det inte. Vara emot vissa invandrare och inte andra? Nej helt seriöst. Lägg ner verksamheten, SD, och acceptera att Achmed kommer att vara ett namn som är för att stanna i Ipren reklamen.

Ledig dag, ledig dag, ledig dag! Puh. Det är verkligen välförtjänat, klappar mig själv på huvudet och är stolt över hur mycket jag egentligen orkar jobba. Min värdmamma släppte av mig i Public Garden och jag tog med vanliga stroll igenom common till Downtown Cross där Jossan var och klippte sig... (Jag som tipsade henne om Dellaria. Eller var det Dellarite, Jossan? Haha) Hennes hår blev en underbar blond färg som jag tycker Carro ska färga sitt hår i, ska lägga upp bild här när jag får en av Joss.

När hon var tvungen att åka och jobba hängde jag med mig själv i Boston, hade lite höstinköp att göra. Först var jag tvungen att äta eftersom jag missat både nästan frukost och lunch. Sitter i allsköns rö mitt i Cross utanför Starbucks och käkar min chicken santa fé när två killar, eller... män... kommer närmare varav en av dem säger "Excuse me, what is that sandwich?" vilket slutar att de står och frågar ut mig om allt möjligt och den äldre av dem försöker få mig att gå med honom på The Town imorrn... gissar min ålder... berättar att han bor i East Boston... och har en son som är 16 år. "I wish you were ten years older, you are really something special". Haha. Alltså man blir ju förstås glad och tackar även om det är lite halvläskigt med hur Boston kan vara på det sättet. Nära t'n i Cross såg jag den gamla uteliggartanten vars lilla ramsa hon sjunger jag och Maria hade roligt åt i Mars. Maria!!! Hon sjunger exakt samma sak fortfarande... haha. Något i stil med "I need money for food today".

På H&M fann jag en underbar höstjacka som också till min underbara surprise var billigare än de resterande. Hit! Även två baströjor till jobbet fick följa med i påsen. Min jakt på höstskor fortsatte på Newbury Street. Öhm... alla höstskor i år är fula. Det är sant. Jag hittar ingenting! Tips önskas. Tills dess nöjer jag mig fint med mina ballerina och converse -- det är trots allt fortfarande runt tjugo grader om dagarna. 

Tog röda linjen mot Braintree där Josefin efter en stund hämtade upp mig för en supermysig tacókväll hemma hos henne med ljus och allting! Kan inte i ord beskriva hur underbar min och Mr. Taco's reunion var... glufsade i mig de första tuggorna efter långa 8,5 månader. Josefin och jag pratade gamla idolminnen nu så här till hösten och om hundra andra saker. Det är alltid underbart att vara med Josefin! Hoppas att vi kan träffas snart igen gumman! Det är som dina värdbarn säger... you rock. ;-)


I don't wanna wake up from this
I cannot afford to forget,
Get higher, and higher, and higher
When my back's against the wall
You're the hand that breaks my fall
Climb higher, and higher, and higher
When my back's against the wall
You're the hand that breaks my fall

(7 inlägg uppderat idag, totalt... så glöm inte att scrolla ner)
Hösten har landat i Concord. Om några dagar kommer löven börja gulna och kylan lägga sig (egna förhoppningar). Om dagarna är det runt tjugo grader och man kan åtminstone ha byxor på sig för tillfället... jag är trött på värme! Go away! Det har varit runt 30 grader varje dag sen i April. Det räcker nu, kej...

Sen jag kommit hem från Los Angeles har jag först varit sjuk som ni alla säkert har blivit överinformerade om i denna blogg och senaste helgen har haft min sista tid i USA med Björn och Nico innan de åkte hem på samma flyg i måndags. Avskedsmiddag på Cheesecake Factory i Burlington och ett superman party i Cambridge som spårade enligt Boston finest... haha... festen fortsatte hos någon annan kille som jag inte minns namnet på men som hade den värsta musiksmaken på länge. Festen var dock rätt kul med Richard som var alldeles för full, hihi. Sa hej då till Björn på tidiga lördagsmorgonen, jag är ofta ironisk i bloggen men jag kan säga helt seriöst att jag inte visste vad jag skulle ta vägen när han körde ifrån avfarten. 

På hela lördagen kollade jag och Nico på roliga youtube klipp och bara hade kul. Söndag jobb och sen kom den där måndagen. Jag skämtade som vanligt med Nico. Vi åkte och stängde hans biblitotekskonto och köpte lite M&M's som tydligen inte finns i Tyskland -- och sedan glass på Helen's (där vi var första gången vi sågs). Hem till Nico och han gav mig sitt avskedsbrev till mig. Då kom det. Tårarna bara rann... och det blev inte bättre när han släppte av mig hemma. Måndagskvällen var den värsta på länge för mig och det är ett tomt hål utan dem två här. Men jag är så glad att de har det bra i Tyskland och försöker tänka på den tid vi haft och att jag själv inte har sån lång tid kvar här... 110 dagar idag. Wow. Nästa helg hälsar jag dessutom på Johan och intar Brooklyn baby!

Nu: hämta barn från playdate på en gata jag inte hittar till. Kommer bli spännande.


Avskedsmiddag på Cheesecake!


Anna och jag


Madeline, som också åkt hem nu... suck. Ta hand om dig tjejen! Kommer sakna dig


Jessicas kompis och Jessica... och Inge på högerkanten!


Jag och Björn i ett nötskal... this is what you get, haha!


Nästa fotoförsök slutade på detta sätt


Här fick vi väl till det i alla fall?


THE marathon champ - NICO! :-)

I already miss you my friend. With you in Germany -- Concord is an empty place with me as the oldest au pair. Me? What? What happened to all of this time? Where did our days go? It still feels like that day at the awkward first au pair meeting when you let out a friendly hand that made me feel welcome. For the matter of time that passed us by -- all I know is the days I spent with you were the days that put the biggest smile on my face. But you already know all of this. Still... my words never feel sufficient for my friendship with you. It's out of the capability of my words to be straight up honest -- cause it's something very rare with it. Something I will forever treasure, or at least 'till the day we meet again and I can punch you as you laugh at my weak right hook, haha. You hold a very special place in my heart.
I hope you are having the best of times in Germany with your family, friends and girlfriend. Enjoy the grace of wonderful Europe and I will try to straight up Concord for everybody (like I will... haha) before I leave back to a place much closer to you. See you soon, Nico.

Under några dagars tid har vårat internet varit nere och jag har tvingats sysselsätta mig med andra saker, eftersom jag fortfarande inte kan köra speciellt mycket bil (påminn mig att sätta igång trakasserier av amerikanska försäkringsbolag när jag kommer hem)... så jag roade mig med Adventureland igår. Älskar älskar älskar! 1987 och ett sjaskigt nöjesfält i medelklass Pittsburgh... hur kul som helst. Och bra. Jag fullkomligt älskar Jesse Eisenberg och Kristen Stewart tillsammans.

Det här är så pricken över i när det kommer till vår humor! Kan inte - kan inte - kan inte sluta skratta. Det är så där typiskt drygroligt när man playar over and over again. Hade precis börjat kika på idol 2010, pausade för att prata med Carro på skype och hon skickar över den här karln till mig... vilken stekare. HÅLL KÄFTEN!!!

Det är dags för mig att bege mig tillbaka till brunettsidan. Där jag hör hemma, I guess. Nu så här till hösten passar det ju också med lite mörkare toner och just nu är min hudton alldeles för mörk för att passa till honungsfärgen jag har. Jag har funderat på tre olika brunett-toner men jag velar fortfarande. Nära min natuliga kastanjebruna, chokladbrun eller mörkbrun? Vad tycker ni? Lutar åt chokladtonen eftersom jag aldrig riktigt haft den innan. Borde kanske skippa det kastanjebruna eftersom mina röda pigment ändå alltid går igenom.


Kastanj, chocklad eller mörkbrunt?

This time, don't need another perfect line

För er nya läsare (om dessa överhuvudtaget existerar since jag är världens sämsta uppdaterare) och för att jag är uttråkad mitt i natten tänkte jag slänga ut lite random stuff...

Mig --
Namn: Linda Åberg
Bor: Concord i Massachusetts, USA -- hemstad Gävle
Gör: Just nu jobbar jag som au pair, fram till nyår... sedan blir det studier på heltid
Födelsedag: 16 februari, 1990
Familj: Mami och papi
Stjärntecken: Vattuman
Längd: 169 cm
Skostorlek: 37/38
Ögonfärg: Nötbruna
Hårfärg: Honungsbrunt/blondt men om några dagar mörkbrunt igen
Husdjur: Well... i USA har vi underbara lilla Zoe
Utbildad till: Tog studenten från Samhälle inr. Media år 2009
Intressen: Nära och kära går alltid först, men jag älskar också att resa och träffa nya människor. Musik! Okej då. Jag är serienörd. Älskar hästar och de flesta andra djur.

Favoriter --
Film: The Beach
Band: Keane
Låt: OneRepublic - Secrets
Maträtt: Tacos alla gånger (har gått åtta månader utan detta...)
Serie: Kan faktiskt inte välja mellan Gossip Girl och Grey's Anatomy
Färg: Mörklila
Affär: H&M
Bok: Tusen strålande solar
Klädesplagg: Sov t-shirt? Haha... får man välja det? Annars blus
Parfym: Viktor&Rolf "Flowerbomb"
Accessoar: Armband
Godis: Surisar!
Pizza: I USA har jag lärt mig att älska pepperoni
Skolämne: Engelska
Resmål: Nästa på USA listan står södern

Väljer --
Kärleksfilm « » Skräckfilm
Rutigt « » Randigt
Hemmakväll « » Fest/utgång
Burger King « » McDonald's
Jeans « » Klänning
Stökigt « » Välstädat
Sommar « » Vinter
Vår « » Höst
Pepsi « » Coca Cola
Taylor Lautner « » Robert Pattinson
Mörk choklad « » Mjölkchoklad
Solsemester « » vintersemester
Morgonmänniska « » Nattuggla

Hej igen, igen och igen. Jag vet, jag hamnar i botten på jämn uppdatering... antingen sex inlägg på raken eller ingenting på en vecka -- eller mer i detta fall. Jag lovade att uppdatera Cali i helgen men jag har helt enkelt inte hunnit på grund av en ganska tung jobload även om jag har haft trevligt med familj och släkt, och när jag slutat på kvällarna har packat upp väskan, vikt femton kilo tvätt och igårkväll var det dags för damm och spindelutstädningen... jag ljuger inte, jag dödade ett antal runt femtio spindlar -- också en larv och en syrsa. Och de är svåra att döda ska ni veta. HAHAH. När jag var klar med städningen slog klockan två, så var det bara att hoppa i säng...

Idag är barnens första skoldag så sedan i början på juni är idag första gången jag kunde gå och lägga mig igen efter frukost! Inte så dåligt skönt nej... och nu innan jobbet om en halvtimme ska jag se över Cali bilderna så lovar jag att uppdatera er med ett riktigt Cali inlägg ikväll plus några till.

Just nu precis var första avsnittet av Idol 2010 över på andra sidan havet. Det känns konstigt att inte vara hemma. För konstigt... litar på att tv4 lägger ut programmet. För att hålla min kontakt med Sverige har jag också laddat ner Sommaren med Göran. Hihi. Pratade precis med bästaste Carro också, hon hade mycket roliga historier från Grekland. Haha.

Och tro inte att det är höst i Boston. 30 grader och sol. Precis varenda dag. Det är härligt på sitt sätt men nu har det tamigfan varit detta väder sen i April... I want höstdagar med vackra löv och en höstjacka på. Nu tack.

Vi hörs ikväll!


Saknar mitt mörka hår! Men om några dagar är det tillbaka :)

Will try to write without drama. Det låter så roligt ibland när jag läser själv i efterhand... men jag kan inte låta bli att vara dramatisk för den mesta tiden. Det vet Elin. Hahaha. Jag bröt väl nästan ihop på LAX, men det tar vi senare. Det har varit en underbar vecka, jag kan inte släppa L.A. någonsin... men jag kommer tillbaka senast nästa sommar. Los Angeles var allt jag hoppades på och lite till. En helt annan historia än östkusten. Har träffat så mycket härliga karaktärer och helt otippade event har knuffat omkull mitt normala medvetande ett antal gånger. Åh... jag kan inte låta bli med mitt drama. Det är bevisat.

Nu ska jag försöka packa upp min väska litegrann -- den har stått ouppackad i över ett dygn nu. Kom hem till Concord igår runt femtiden efter att Nico varit snäll och skjutsat hem mig. Var försenad från Cincinatti där min connection var, så jag la mig och sov på golvet där... Kul att jag är helt wiped out med en hemsk förkylning som vägrar låta mina bihålor vara. Tack och lov har jag ingen hög feber i alla fall. Holla.

Jag har en miljon grejer att fixa igen. Johan (som har lämnat för mig Brooklyn och jag grinar varje dag... INGET skämt) berättade för mig att vi som kom hit den 4'e januari kan börja requesta våra flighter hem (hörde du det BFF!!!)... och jag mitt lousy ass har inte tagit en enda credit utav sex än. Jag orkar inte plugga. Men jag får se till att ta två weekendkurser så jag kan kryssa över den den jäkla cirkusen amerikanska staten har hittat på. Okej, ta inte detta på fel sätt. Jag älskar att plugga och jag är bra på det, men ska jag plugga ska det vara på heltid. Inte på min precious fritid i USA som jag har när jag inte jobbar.

För att bevisa att jag faktiskt är tillbaka, hur risig jag än är just nu med min förkylning, min saknad och min 2,5 cm utväxt... kommer en av era absoluta favoriter som ni flesta säkert skippar -- ett av mina senaste Twilightfynd. Sätter alltid pricken över i. Ni som inte orkar med Twilight kan lyssna på min favoritlåt från LA. Den gick varm på högsta volym när jag och Elin for fram över Pacific Coast Highway.

Imorgon kommer Hurricane Earl. Ska tydligen hit pretty bad över Martha's Vineyard. Boston lugnt... I think. I hope!