Linda Åberg

Lazy ass.
Förlåt, förlåt... så mycket förlåt för mitt typ nästan veckolånga avbrott i uppdateringen. Dock är ni tappra och fortsätter att believe att jag ska ha uppdaterat. Otrolig lojalitet att ni orkar klicka in på mig varje dag. ;-) Lite minimi skämt så där. Anyhow. Vad har hänt senast?

Mamma och pappa är tillbaka till Sverige och jag har börjat jobba igen efter min sextondagars ledighet. Det fungerar bra och alla mina tre gulltroll var så glada över att ha tillbaka mig så jobbandet har gått bra! Saknade dem under ledigheten, det gjorde jag. Under dagarna leker vi mest ute i solen som fortfarande är högt på the Massachusetts sky... än är inte sommaren över på östkusten.

I söndags var jag med Björn. Antagligen sista gången jag fick en heldag med honom då han är i LA just nu på sin vacation month och sen bara kommer vara tillbaka i Boston i några dagar i september. Vi promenerade runt i Harvard Sq, blev fotade av en liten söt chinese girl, skrattade på tunnelbanan, åt en supersizad lunch på Fire & Ice's buffé i Harvard Sq, besökte festivalen vid Charles River där de firade India Day, satt vid Charles River... efter att ha suttit och pratat om mest allt som är viktigt och ingenting som man ändå skrattar åt och plåstrat om mina blodiga skavsårsfötter åkte vi till Barnes & Noble i Burlington och skulle läsa våra tidningar till lite god smoothie. Som vanligt resulterade i att Linda bär med sig tre skvallertidningar och en tidning med Twilight framsida och Björn plockar på sig tre kokböcker som idag istället var reseböcker om Kalifornien. Haha. Det är ALLTID så. En mysig karl som var uppväxt i LA tipsade oss om allt vi behövde veta och besvärade sig till och med med att rita upp en karta över staden! Anyway... nu är Björn i Cali. AVUNDSJUK. Men jag kommer på tisdag med min Elajn! Träffar förmodligen också på honom och hans kompis där. Gonna be great.

I tisdags var jag på bio med Jossan, "Eat Pray Love". Så sjukt underbar feel good movie. Stundtals tråkade den ut mig måste jag erkänna även om slutresultatet präntar sig in i bakskallen for a long time. Hon pratar i slutet mycket om att släppa taget om allt för att våga åka iväg på din resa. Att acceptera alla personer du möter för att de har någonting att lära dig. Att våga kasta sig ut för stupet. Sådana saker som sätter pricken över i på hur tusentals au pairer i USA känner inför deras år. Osäkerhet, stup och tvivlande som ersätts av kärlek, acceptans och lugn. Most of the time.
Så underbart att få träffa Josefine igen... det är inte tyst i en sekund med henne och skratten avlöser varandra. Jag är lycklig över att fått en sån underbar tjejkompis!

Igårkväll, onsdag, hämtade Madeline och Jessica, en ny mexikansk tjej som mot alla odds bor nära mig (!), upp mig hemma i Concord och vi åkte ut till Burlington och Cheesecake Factory för middag. Riktigt trevligt som vanligt med Madeline som är lika pigg och glad, men jag blev också riktigt positivt överraskad av Jessica som visade sig vara en underbar tjej som älskar alla tv-serier jag älskar. Bara om du har det kan du do no wrong with me... haha. Hoppas på att träffa dem så snart jag kan igen efter LA! 


All night staring at the ceiling
counting for minutes I've been feeling this way
So far away and so alone

But you know it's alright
I came to my senses
Letting go of my defenses
There's no way I'm giving up this time
Yeah, you know I'm right here
I'm not losing you this time

And I'm all in, nothing left to hide
I'm falling harder than a landslide
I spend a week away from you last night
And now I'm calling, calling out your name
Even if I lose the game, I'm all in
I'm all in tonight, yeah I'm all in, I'm all in for life

Lördagmorgon tog vi Lucky Star bussen från Chinatown och åkte 4,5 timme tillbaka till Boston vilket var skönt att komma tillbaka till. Ett överdrivet exempel är som att komma hem till Gävle från Stockholm. Hmm... kanske ett bra exempel när jag tänker efter - i en liten mindre skala maybe. Hur som helst hade vi en grymt trevlig sista dag i Boston med start av en rolig taxichaufför som skjutsade oss till det vackra Hyatt där vi bodde sista natten (med utsikt mot hela Boston skyline). Vi tog oss in till Boston för lite promenad kring Common och åkte sedan en alldeles för varm tunnelbana till mallet i Lechmere där vi åt en lååång middag på Cheesecake Factory. Jag fann min nya favorit bland ostkakorna... Dulce de Lecce.

Tidig morgon på söndagen då mamma och pappa skulle flyga back to Sweden kl. 09.20. Efter en god buffé till frukost som kostade multum (vi trodde det ingick... ha ha) så var det dags att säga hej då (for now) på Logan. Det var ett känslosamt avsked såklart och jag och mamma stod och grinade ikapp som vanligt. Något jag dock fann styrka till att säga hej då var när pappa sa "Linda, jag vet att du klarar det här. Jag är helt säker. Och nu är det bara drygt 4 månader kvar för dig!" På något sätt tog jag åt mig riktigt mycket av det och de första dagarna tillbaka på jobbet har gått mycket lättare med de orden i bakhuvudet. 

Vi hade en helt fantastisk vecka. Jag vet att mycket i min blogg när jag varit med om någonting roligt är amazing, fantastiskt och wonderful. Mina tre favoritadjektiv i skrivande form... hahaha. Men nu menar jag verkligen dessa ord understrykna. Jag älskar er helt gränslöst, mamma och pappa. Jag vet att ni vet det men jag since jag kommunicerar med er där hemma i bloggen kan jag lika gärna uttrycka mig så starkt som jag kan här också. Hur ni finns där för mig konstant och stöttar mig i allt jag gör, och också tror på mig. Alla har inte den relationen med sina föräldrar. Men jag är lyckligt lottad. Vi ses i januari!
Tack för en underbar vecka. ♥♥


Boston Skyline 




By night


Sunrise in Boston


Tack för att jag fick dela med mig av mitt underbara Boston med er mami och papi!

Fredagen i New York hann vi med rätt mycket grejer! :-) På morgonen tog vi en båttur över Hudson River som gick till Statue of Liberty och tillbaka... toppen att kunna ta bilder över skylinen. Ingen stad har en skyline som New York. Mamma och pappa stortrivdes. Senare tog vi en taxi till Upper East Side så jag fick gå på Dylan's Candy Bar och köpa dyrt godis, haha! Blev en påse på 15 dollar. Men jag lovar, det är värt det. Är ni i New York måste ni till Dylan's. Vi sprang också inne på Bloomingdale's där jag köpte Viktor&Rolf's Flowerbomb som jag hämtat inspiration till att köpa från Josefine. Den är helt underbar... sen kostar den 100 dollar också. Blä. Jag vill att allting ska kosta 10 dollar. Det vore en bra värld. Haha. Som tur var hade jag i vilket fall presentkort sen min födelsedag på Bloomingdale's. Kvällningen kom och vi traskade över till Top of the Rock i Rockefeller Center för att åka allra högst upp... underbara bilder i solnedgången. Sedan blev det mat hos en trevlig vending guy och en sista nattlig vandring (för den här gången) runt Midtown. I love this city. 


Mami och papi innan båtturen


Innan båtturen




Ellis Island - hit kom emigranterna då de först anlände till USA. Ön är även kallad "the island of tears" för att många familjer blev åtskilda just här, långt ifrån alla kom in i landet.


Jersey City


Statue of Liberty i sin fulla prakt, även mamma och pappa chockerades över hur liten hon är i verkligheten. Folk som filmar i New York gillar att filma i grodperspektiv så att den förekommer lika hög som skyskraporna.


Hon är mäktig, det är helt enkelt USA's front av frihet. Hade talibanerna tagit denna hade det nog varit parkeringsplats i Afghanistan by now - som pappa brukar säga.


New York City Skyline




Jag och pappa utanför Dylan's Candy bar




Midtown


Utsikten från Top of the Rock i Rockefeller Center är helt amazing.


Love for this city








Jag älskar dig mami








Haha "lite mer till höger, vänster, upp... äh, ta ett steg fram istället" 




Hela familjen! Tyvärr någon random till vänster... he he


Världens bästa








Hihi, blir inte arg på mig nu mamsen! Bilden är ju stenskön


Från mamma till Kenneth! Hihi... vänliga poliser i Times Square.

Haha... really excuse me för alla cheesy rubriker om hur fantastiskt New York är. Men jag kan bara inte låta bli. Igår stämde rubriken in - literally. Jag dåsade av med mamma och pappa direkt på hotellrummet igårnatt så det blev inget blogginlägg. Vårt hyrda internet går ut klockan fem på eftermiddagen idag så tänkte passa på att uppdatera er innan det förmodligen blir bloggtorka någon dag...

NYC has it all. En sådan bild fångade jag på Times Square precis innan nattliga bussturen avgick. And I thought to myself. Det här är min stad. Finns ingenting som New York City. Jag har varit i London och Paris... och älskar dem båda. Men New York City är min storstad.

Gårdagen - shoppingdag! Efter frukost på vårat stammisställe på 7th ave, Fluffy's, tog vi en taxi till Canal St. i Chinatown där de, som de flesta vet, säljer kopior på alla eftertraktade märken. Jag har länge varit ute efter en Loui V väska att ha som handbagage. Och nej, jag hade inte tänkt att betala 15.000 kr för något som ändå ingen ser skillnad på. Så vi hittade på en trevlig kille från Senegal som sålde en för 55 dollar. Som klippt och skuret. Sedan traskade vi runt i Chinatown och beundrade hur mycket billigare det är än i Midtown. Besökte senare Victoria's Secret på Broadway och köpte min lotion jag suktat efter i hundrafemtio år... sedan blev det 5th ave för hela slanten och ett par shorts från Zara blev mina. Jag har smält för den höga midjan. Typ när det är slut på den. Som vanligt. Tillbakavägen till hotellet såg vi en grupp tjejer som appearantly stod och väntade på Big Time Rush utanför hotell London... classic.

På kvällen bokade vi bord på Home Restaurant i Greenwich village. Har inte ätit så god fisk på år! Underbart litet ställe. Greenwich village rekomenderar jag varmt för alla som åker till New York. Försök att inte äta runt Times Square och Midtown hela tiden... de små mer européiska ställena i Village och på Lower East Side är bättre. När klockan blev runt nio hoppade vi på den nattliga loopen som Gray line kör. Den bästa turen någonsin. Vi körde förutom Midtown igenom vackra SoHo, Chinatown, Greenwich, Lower East med NYU, och sedan helt plötsligt dunkar det till i bussen och jag inser att chauffören precis kört upp på Brooklyn Bridge samtidigt som tourguiden satt igång "New York, New York" med Frank Sinatra. Kan inte med ord förklara hur jag kände när han körde över bron med New York Skyline på högerflanken. Mäktigt. The City of blinding lights.

Här kommer lite bilder från gårdagen. Vi hörs om någon dag igen då jag nu ska passa på att njuta av de sista dagarna med mamma och pappa! Imorrn åker vi tillbaka till Boston. Puss ♥♥


Midtown utanför vårat hotell, Wellington


Midtown


Greenwich Village


Mami inne på Home Restaurant


Pappa och jag!


Greenwich by night


NYC has it all.


The Empire 


Papi and me igeeen, hihi, här på bussturen


NYC by night


Skyline

Second day in NYC.
Började dagen med en god frukost på ett bagel-ställe (som hade miljoner andra grejer) för att sedan hoppa på bussturen som går över Downtown. Vi fick se massa massa ställen och jag tror jag lyckades ta kort på de viktigaste... typ när vi inte dåsade av på grund av den 35-gradiga hettan. En rolig detalj jag inte hade någon aning om var att i Downtown har de satt upp massa statyer högst upp på skyskraporna så man känner sig omringad när man tittar omkring. Sick creepy! Sedan lyckades jag och mami få tag på biljetter till den nya musikalen "Come fly away" för halva priset på Times Square. Så Broadway var det vi ägnade oss åt för kvällen. I can't help it. I love you Frankie. Showen var alltså baserad på musik från Frank Sinatra och slår alla musikaler jag sett tidigare. Efter showen åkte vi upp på The View, en restaurang på 47'e våningen för att sedan strosa runt i Times Square i lite affärer och liknande. Ännu en blissful day i lovely NYC. Det är något speciellt med viben här. Man går förbi ett hotell och vakten utanför utbrister "Wow, that is a wonderful dress on you! You're a beautiful girl!" Jag vet att det är bara för att och för att amerikanarna har nära till ord. Men det är bara så underbart ibland. Puss och godnatt!


Central Park, South End


Lite sådär udda


Jag och mami på upperdeck!


Times Square by day


Madison Square Garden


The Empire


Ground Zero där de nu har bestämt sig för att bygga en moské. De flesta blir chockerade först - men om ni tänker efter så är det american good deeded heart som egentligen bara retar upp terroristerna ännu mer... och det vet amerikanarna om.


Trinity Church




Snabb middag på T.G.I. Friday's


Times Sq. innan Come fly away som var på Marquis teatern






HAHAHA. Detta är till Kenneth och Annelie med hälsningar från mamma! Pappa köpte en hatt. Vajert.






Who doesn't love M&M's?

Boston charmar alla som tar sig hit. Storstad med mellanstadspuls. Amerikanskt med européiska influenser. Stort men ändå med hyfsade gångavstånd! I love Boston. Så gör också numera mamma och pappa. Vi har idag hunnit med mycket... bland annat (i ordning); ätit och druckit Starbucks, bokat NYC buss biljetter, sett en man som ville vara en kvinna, åkt Boston Ducktours som var underbart, bevittnat mig KÖRA båten, träffat Johan, gått freedomtrail, besökt Quincy Market, ätit på Mike's Pastry... och finally ätit middag på en underbar italiensk restaurang i Little Italy, mer känt som North End. Innan vi åkte tillbaka till Alewife strosade vi runt i ett underbart Boston. Mycket underbart i dessa meningar, haha! Jag och Johan tog vårat ordentliga farväl som vi har bestämt att ändå inte ha som ett farväl idag... det var jobbigt. Men riktigt fint också. Johan är min andra halva här i USA. Från början till slut - även om han bor i NYC. Låg och grisade lite på mammas och pappas hotell Best Western innan de skjutsade hem mig. Nu blir det strax läggdags; imorrn står Hyannis på schemat.

(Varning för bildspam idag... hihi)

En av "the duckies". Gammalt militärfordon som går på både väg och vatten!


Mami och jag på plats! Älskar den här bilden... om man tittar nära kan man ser hur både jag och mamma håller på att börja gapskratta. Pappa stod nämligen och "siktade" med min digitalkamera... he he


Gorgeous Boston! Utsikt över Common






Duckien nere i vatten! Var riktigt neat när den bara slushade ner i vattnet och gick över till propeller från däck


Boston skyline från Charles River


Vem körde duckboaten då? VEM? Hihi... jag gjorde. Fick dessutom köra den svåraste routen. Vår tourguide, "Lee Lost" frågade mig om jag kört någonting mer än bil i USA. "Umm... no" tröck jag fram och han skrattade "You'll be fine."


Jag och "Lee Lost"


Vi mötte upp bästaste Johan i Boston Common




Jag älskar er - mer än allt.




Det finns bara en Johan Horvat!


I Little Italy

Mamma och pappa är här!!! De är här, med mig!!! I fredags när Johan parkerade utanför flygplatsen efter lite trafik bara sprang jag in och efter lite av och anvakande ser jag mamma stå med en svensk flagga och jag bara springer emot henne och kramar henne. Vilket följs av att båda börjar gråta... jag kunde inte hejda det. Mamma, liksom. Det blev inte bättre när mamma sa att pappa satt utanför på en bänk på andra sidan övergångsstället och jag överraskade honom. Jag älskar dem så mycket. Gränslöst. Det hela blev lite som en filmscen för på samma gång som det var helt realistiskt var det också så surrealistiskt efter hela sju månader.

Jag och Johan gjorde en liten snabbtur av Cambridge och Harvard innan vi for västerut mot Concord och middag på Paparazzi... en mycket trevlig sådan. Jag måste säga att jag tror mina föräldrar aldrig klickat så fort med någon som med Johan. Men det är ju Johan vi pratar om också. Mina föräldrar var tagna över hur trevliga alla amerikanare är. Det är skillnad att komma hit efter att man bott i Skandinavien hela sitt liv även om folk där hemma menar väl. Efter en god pasta carbonara gick mamma och pappa över till Best Western där de bor och sov och Johan skjutsade hem mig. Jag kan ju fortfarande inte köra bil på grund av försäkringstjafset... roliga amerikanare. Träffade min värdmamma och värdbarn igen som var jätteglada över att se mig!

Packade upp min resväska från veckan hos Cliff och dödade stinkybugs som de kallas. Det var då helvete vad de har börjat komma in i mitt rum - dödade med största säkerhet tio stycken. Måste finnas någon slags hemlig passage. Jag blir helt mordisk när jag ska döda dem. Det värsta är att de är nästan lika snabba som svenska husflugor vilket är en utmaning till och med för Linda som är van med japanese beedles. Jävla insekter. Jag är en sådan person som absolut inte får nog ro att sova om jag vet att det är femton insekter på väggen bredvid mig. Kommer antagligen ta fram insektssprayen så det blir en plågsam död. Hah.

Idag fick mamma och pappa tillgång till hyrbilen och de råkade snurra upp i Carlisle innan de hittade tillbaka till där jag bor i North Concord. De träffade min värdfamilj och pratade med dem ett bra tag innan vi gav oss iväg till Minute Man Park i Concord (amerikanska inbördeskriget... första skottet som sköts av i Concord). Lite senare åkte vi till Walden Pond och det var inte ett undantag med mamma och pappa... de blev lika förtrollade som mig av hur vackert det är där jag bor. Concord hamnar nog på topp fem på Massachusetts vackraste platser. Åkte vidare till Burlington Mall och fikade på Cheesecake Factory och shoppade sedan loss med mamsen på Forever 21, Victoria's Secret och lite till. Mamma stortrivdes som väntat! Vid halv-åtta snåret träffade vi Nico och Björn utanför Chicago Uno Grill. Underbar middag det också... mamsen briljerade med sin tyska till mina tyska killars glada förvåning! Som vanligt tycker alla att min mamma är typ världens roligaste person - också Nico och Björn.
Imorgon står BOSTON på schemat!

Bilder från Minute Man Park och Walden Pond.

Björn och Nico försöker sig på avancerad svenska. Så jävla sköna, haha!

Igårkväll bjöd jag in lite folk till att käka middag och hänga vid poolen här hemma hos Cliff som är så underbar och låter mig ha folk här. Jag och Michi svängde ihop middagen (mest Michi) som var köttfärssås och spaghetti. Wow... den köttfärssåsen som Michi gjort, jag luktade på den och bah. HEMMA. Det var så underbart att slippa amerikanarnas red sauce för en gångs skull. Vi hade riktigt trevligt och de sista åkte hem strax efter ett. Så kul för mig att äntligen kunna få bjuda hem lite folk!

Another beautiful day in Concord... cut
Another hot ass day where people can watch me sweat and pine myself through Concord.

HAH. Var med Cliff imorse och käkade frukost på Main St. café, god omelett. Sedan tog jag hand om lite business från tillhåll min säng... dvs. rörde inte en fena. Svettades genom ett trettiotre-gradigt Concord på väg till tåget mot Boston och sedan tunnelbanan mot Braintree där sötaste Josefin hämtade mig. Alltså... Jossan... hon är så jävla rolig. Underbar tjej. Vi var på Braintree's mall och jag kvävde mitt shoppingbehov med en supersöt klänning (vit bakgrund med retroblommor... typ) från Forever 21. Imorrnbitti när jag vaknar kanske den redan är söndernoppad, haha... fun. Vi svängde förbi bion i närheten för att se om by chance Charlie St. Cloud spelade och med turen på vår sida visade det sig att vi var i perfekt tid till 5.20 pm föreställningen. Sevärd och bra film måste jag säga. Zac Efron är så perfekt att jag skulle bli rädd om jag vaknade upp bredvid honom. Styrde mot Concord och Jossan fick se min hemstad i USA. Hämtade pizza och käkade glass hemma hos Cliff... planerade en framtida sleepover då vi ska äta svenskt godis och kolla på Sherdil. Bestämde jag då. Pratade med Cliff en halvtimme om allt och inget och nu är jag dödstrött... blä. Gutinatti. Imorrn är en ny dag!

Med min 7-månaders dag i USA idag flikar jag in en liten smårolig grej... en bild från mina första dagar här och en i princip nytagen. Stor skillnad? Litegrann kanske...

Sometimes, the best thing about time is that it keeps going.
Sometimes, the worst thing about time is that it keeps going.
You're everything... everything to me
How could I stand here, and not be moved by you?


(spola fram två minuter... underbar klippning, ryser)

För någon dag sen fick Björn tag på biljetter till Ingrid Michaelson och självaste Keane som jag älskat i flera år... för vad? För vad? 10 dollar! Så vi hetsbokade. Först på dagen var jag med Nico och hans ubersöta värdbarn och åt lunch och handlade mat på Stop & Shop. Vet inte hur många som trodde vi var mamma och pappa till hans gulliga trillingar till värdbarn. Speciellt när han höll en i handen och jag hade en i famnen, medans den tredje sprang omkring. Haha. Blev svettig när jag gick till tåget i Concord och träffade på några konstiga typer utanför Alewife som var... läskiga. Sedan mötte jag Björn, Jess, hennes nya au pair och hennes kompis. Ett bra gäng. Vi tog oss till Bank of America Pavillion som ligger i Boston Harbour och intog våra platser för att se Ingrid Michaelson. Hon är sjukt fantastiskt... vi rös. Men Keane var en klass för sig. Jag stod och skrek som ett rabidfan när "A Bad Dream" dök upp, min all time favorite. Den slår allt. Koncerten var väldigt emotionell på många sätt, det som Keane gör bäst. Underbart.




Björn är superexcited över hans upcoming Maroon 5 koncert... hihi


HAHAHAHA, jag dör... rolig bild i alla fall. Free rockband picture.


KEANE

Den meningen är äntligen sann.
Sovit ut länge imorse och sen spenderat dagen hittils med att sitta i telefon med Elajn och boka flygbiljett till Los Angeles den 24'e augusti som till med förvåning gick utan problem... och 320 dollar fattigare dock. Men what the hell. Lilla tjejen från Sverige som drömt om Cali sen hon var 14 kommer äntligen! Can't believe it. Elin håller på att kolla på hotell och liknande så jag tror att vi ska försöka boka det innan fredag. Fredag. DÅ MAMMA OCH PAPPA KOMMER! Vilket jag inte heller kan fatta. Augusti är en busy och väldigt emotional month.

Nu får vi se vad som händer. Jag har ont som en orangutang i ryggen efter all dator och telefon.
Puss

UPDATE: Jag, Nico, Björn och Madeline hamnade på Chicago Uno Grill i Harvard sq. för karaoke kväll! Björn sjöng "This Love" och sen sjöng vi alla "Don't Stop Believing" tillsammans. Haha, Björn döpte vårat band till "Linda and the band"... lyckad kväll!

I'm sorry for the lack of updates. För en gångs skull är jag satt på lite egen tid så att jag träffa mina närmsta vänner här innan de åker... sova ordentligt, och bara njuta. Det har varit en ganska rocky patch med min värdfamilj men just nu när de är på semester bor jag med Cliff. Jag vet ingen snällare man. Riktigt happy here på tredje våningen overlooking centrala Concord. Vi pratar om allt och inget.

Conny hade sin avskedsmiddag i fredags! Vi for ut till Natick och Chicago Uno Grill för att äta en sista middag... usch, jag vill inte säga så men... sista middagen i USA med henne. Vi skrev i hennes avskedsbok och torkade tårarna samtidigt som jag valde mina ord. Träffade lite nya au pairer också utanför Cheesecake Factory där vi delade på en big ass cheesecake.

Lördagmorgon hämtade Björn upp mig och vi åkte in till Boston. Boston Common, Public Gardens och bara gick nerför Newbury Street. Urban Outfitters gjorde mig rikare på en underbar klänning och ett par ballerina skor, däremot inte på pengar... haha. Vi såg flera bröllop och bara satt och chillade i Public Gardens. Efter ett tag när vi skulle gå över ett övergångsställe skriker jag rätt ut och smäller till Björn hårt på armen! Det var hon... Tabatha. Hon superfrisören som är en domare i den där frisör-realityn. Wow tyckte jag... På kvällningen träffade vi Richard och Lukas. Jag fick agera personlig stylist åt Richard som jag hoppas köpte skjortan jag valde ut honom innan jag och Björn smög iväg till Inception på AMC Loews. Bra film men i stor utsträckning alldeles för komplicerad (o)logik. Jag och Björn bollade fram och tillbaka över alternativa lösningar.

Igår, söndag... samlades vi ett helt gäng på Nahant Beach för att säga hej då till Conny. Volleyboll, sandkastning, brottning i vattnet... och allmänt bara löjla runt på stranden. Någonting jag är riktigt bra på för en gångs skull! Jag åkte tillbaka med Nico och vi på donken i Bedford där vi käkat i vintras... det var som en speciell grej för oss. Hoppade i poolen här hemma hos Cliff och töntade runt innan vi åkte till Concord Train Station. Jag hade mitt avskedsbrev till Conny under armen och en tår i ögonvrån redan när vi kom dit. Vi stod och pratade till innan tolv innan det var dags för att säga hej då. And I cried. Hard. Jag vill inte släppa taget om min kära vän som varit min storasyster här i Concord sedan dag ett. Hon lovade att komma och hälsa på mig när jag pluggar i Uppsala och jag har lovat henne att komma till Österrike. Det kommer bli av. Conny är en vän för livet. Hennes avskedsbrev till mig var det gulligaste någonsin.


Conny... I will miss you


Goodbye dinner på Chicago Uno Grill


Newbury Street


Jag och Björn i Public Garden, Boston


Lite coolare så... haha!


Beautiful Nahant Beach (Björns bästa kompis i bild i fram... hahaha han jagade dem hela dagen)


Nahant med sovande lifeguards


Jag och Conny... en sista bild - men bara i USA