This is the most wonderful
... time of the year. Den låten var en av mina favoritlåtar vad gäller julmusik innan jag började lyssna på amerikansk julradio. Feliz Navidad spelas också flitigt, men det var man ju van med sen innan. Fortfarande lite snorig. Fortfarande ingen snö, nya budet är söndag. I'm waiting.
Var ledig i onsdags och halva torsdagen denna vecka. Spenderades med att boka Seattle med Hannah, I can't wait! Ruggigt stolt över mig själv som lyckades köra hela vägen till Weston där hon bor utan GPS också. Sist hade jag karta och åkte till Stow, 40 minuter österut... det kanske säger en del om Massachusetts byvägar. Faktiskt är det inget fel på mitt lokalsinne. Har jag sett ett ställe en gång så minns jag det oftast sen. Det är bara lokaliseringskänslan vad gäller ett ställe jag aldrig varit på tidigare som är lite sämre. Höhö.
Åkte vidare till Alewife och parkerade i mitt välkända parkeringshus. Tog T'n till Harvard sq. och letade efter en julklapp/avskedspresent till min värdmamma, förutom "kristalltavlan" med inskript så kommer hon få en guide till Stockholm. Barnen får böcker i julklapp av mig och senare har jag ett gosedjur var som jag ska ge som avskedspresent tillsammans med ett brev till var och en av dem -- samt svenskt godis (om jag har något kvar... hehe). Satt på Starbucks i Harvard och läste artiklar som mamma skickat för ett bra tag sen som jag inte hunnit läst. Vandrade runt i Boston och kollade i affärer och träffade sedan Geoffrey för kaffe utanför M.I.T. Vi lovade varandra att vi skulle hinna ses en gång till efter han kommer tillbaka från Frankrike... och han ska skicka vykort från alla ställen han kommer jobba runt om i världen. Men tufft ändå att säga hej då. Det sliter i mig.
På kvällen var det dags för julklappsbyte som LCC möte i Westford, mitt allra sista, tillsammans med två andra au pair grupper. Bästa Anna kom och hämtade mig och började efter ett tag i bilen klaga på magont. Jag erbjuder mig att köra eftersom hon ser ut att ha riktigt, riktigt ont. Säger att vi ska stanna så hon får spy eller få lite frisk luft men hon fortsätter köra... när vi är rätt nära huset råkar vi missa gatan där vi skulle svänga så vi får istället vända om på nästa gata till höger. När Anna ska göra en vänstersväng ut från gatan så sneglar jag till vänster i mörkret och skriker rätt ut... det kommer en bil i minst 50 miles/hour rakt emot oss och Anna gör en autobahn gasning så vi kommer undan. Jag vill inte ens fundera på vad den krocken hade kunnat betytt. Men vi var välbehållna. Jag fick med mig ett par sminkborstar hem som jag var mycket nöjd med. Mitt Victoria's Secret presentkort gick som smör i solen... ganska förväntat. Pratade med min LCC, Justine, om hur mitt år snart är över och så vidare. Men det är så surrealistiskt för mig att jag knappt kan förklara det.
Jag och Anna åkte hem till henne, drack vin och åt chips till Eclipse som jag köpte för några veckor sedan. Haha... det känns som att det är mitt livs kall att försöka övertyga alla jag lär känna om Twilight. På torsdagsmorgon lagade Anna frukost, banana smoothies med scrambled eggs. Och sen hon släppte av mig hemma har jag i princip jobbat känns det som... min värdmamma var på julfest igårkväll och ikväll, fredag, ska vi ha ungefär bara lite inte alls många 85 gäster här på julfest. Jag borde plugga till mitt och Jossans "föredrag" imorrn om Hollywood på sista lektionen på MassBay. Det får bli på lektionen imorrn, när Catherine visar lite DVD'er... eller vad säger du Jossan? HAH.
Tillbaka till verkligheten. Nu ska jag kliva uppför trappen, dra på mig jackan och köra min svarta Infiniti till barnens skola. Det är konstig och surrealistisk verklighet att inneha vetskapen om att det bara är för kanske fem gånger till...
Vill bara passa på att säga till alla er där hemma att jag fortfarande saknar er hur mycket som helst, varje dag. Nu på slutet är det svårt för mig att ens få tiden att räcka till att skypa med er. Men det bästa av allt är ändå att om mindre än en månad kommer vi inte behöva skype på ett väldigt väldigt bra tag!! Jag kommer befinna mig i Gävle framöver. Ha en underbar helg! Puss ♥
Boston... I will miss you ♥
Var ledig i onsdags och halva torsdagen denna vecka. Spenderades med att boka Seattle med Hannah, I can't wait! Ruggigt stolt över mig själv som lyckades köra hela vägen till Weston där hon bor utan GPS också. Sist hade jag karta och åkte till Stow, 40 minuter österut... det kanske säger en del om Massachusetts byvägar. Faktiskt är det inget fel på mitt lokalsinne. Har jag sett ett ställe en gång så minns jag det oftast sen. Det är bara lokaliseringskänslan vad gäller ett ställe jag aldrig varit på tidigare som är lite sämre. Höhö.
Åkte vidare till Alewife och parkerade i mitt välkända parkeringshus. Tog T'n till Harvard sq. och letade efter en julklapp/avskedspresent till min värdmamma, förutom "kristalltavlan" med inskript så kommer hon få en guide till Stockholm. Barnen får böcker i julklapp av mig och senare har jag ett gosedjur var som jag ska ge som avskedspresent tillsammans med ett brev till var och en av dem -- samt svenskt godis (om jag har något kvar... hehe). Satt på Starbucks i Harvard och läste artiklar som mamma skickat för ett bra tag sen som jag inte hunnit läst. Vandrade runt i Boston och kollade i affärer och träffade sedan Geoffrey för kaffe utanför M.I.T. Vi lovade varandra att vi skulle hinna ses en gång till efter han kommer tillbaka från Frankrike... och han ska skicka vykort från alla ställen han kommer jobba runt om i världen. Men tufft ändå att säga hej då. Det sliter i mig.
På kvällen var det dags för julklappsbyte som LCC möte i Westford, mitt allra sista, tillsammans med två andra au pair grupper. Bästa Anna kom och hämtade mig och började efter ett tag i bilen klaga på magont. Jag erbjuder mig att köra eftersom hon ser ut att ha riktigt, riktigt ont. Säger att vi ska stanna så hon får spy eller få lite frisk luft men hon fortsätter köra... när vi är rätt nära huset råkar vi missa gatan där vi skulle svänga så vi får istället vända om på nästa gata till höger. När Anna ska göra en vänstersväng ut från gatan så sneglar jag till vänster i mörkret och skriker rätt ut... det kommer en bil i minst 50 miles/hour rakt emot oss och Anna gör en autobahn gasning så vi kommer undan. Jag vill inte ens fundera på vad den krocken hade kunnat betytt. Men vi var välbehållna. Jag fick med mig ett par sminkborstar hem som jag var mycket nöjd med. Mitt Victoria's Secret presentkort gick som smör i solen... ganska förväntat. Pratade med min LCC, Justine, om hur mitt år snart är över och så vidare. Men det är så surrealistiskt för mig att jag knappt kan förklara det.
Jag och Anna åkte hem till henne, drack vin och åt chips till Eclipse som jag köpte för några veckor sedan. Haha... det känns som att det är mitt livs kall att försöka övertyga alla jag lär känna om Twilight. På torsdagsmorgon lagade Anna frukost, banana smoothies med scrambled eggs. Och sen hon släppte av mig hemma har jag i princip jobbat känns det som... min värdmamma var på julfest igårkväll och ikväll, fredag, ska vi ha ungefär bara lite inte alls många 85 gäster här på julfest. Jag borde plugga till mitt och Jossans "föredrag" imorrn om Hollywood på sista lektionen på MassBay. Det får bli på lektionen imorrn, när Catherine visar lite DVD'er... eller vad säger du Jossan? HAH.
Tillbaka till verkligheten. Nu ska jag kliva uppför trappen, dra på mig jackan och köra min svarta Infiniti till barnens skola. Det är konstig och surrealistisk verklighet att inneha vetskapen om att det bara är för kanske fem gånger till...
Vill bara passa på att säga till alla er där hemma att jag fortfarande saknar er hur mycket som helst, varje dag. Nu på slutet är det svårt för mig att ens få tiden att räcka till att skypa med er. Men det bästa av allt är ändå att om mindre än en månad kommer vi inte behöva skype på ett väldigt väldigt bra tag!! Jag kommer befinna mig i Gävle framöver. Ha en underbar helg! Puss ♥
Boston... I will miss you ♥
Kommentarer
Trackback
