Linda Åberg

Just nu känner jag mig inte speciellt inspirerad att leverera något fantastiskt blogginlägg... jag är så trött (idag igen) att mina eyelids släpar i backen efter mig. Vill bara stupa i säng efter en lång men väldigt roliga dag so I'm gonna try to keep it short.

Jag och hela familjen åkte iväg till grannorten Sudbury för en brunch vid noon på en restaurang med namnet Sky med Shelagh's syster Nancy och hennes son Cole (om jag minns rätt). En en gång, trevliga amerikaner. Jag lovar att jag utförligt ska beskriva mitt första möte med en otrevlig av dem. Var finns dem? Jag vill se sånna där boot camp Texas leaders som skriker i örat på små förortsbarn som snattat på Seven Eleven. Haha... sidetracker, men anyhow - amerikaner är det socialaste folkslag jag träffat. De är ungefär som svenskar efter två folköl. Japp! Där satt huvudet på spiken...
På väg hem tillbaka till Concord åkte vi förbi massa stall och jag kände suget i maggropen. Jag vill rida! Ska absolut kolla upp vad det kostar att ta lektioner där Sammy och Michaela rider. 20-års present - mamma? *Puppyeyes* Dessutom började jag fnittra hejdlöst när vi åkte förbi en affär som hette Bosse där de sålde sportkläder. Hahaha... I guess amerikanerna uttalar det som typ Hugo Boss men anyway. Det svenska ordet lät så roligt när det dök upp i mitt huvud. Bosse är väl ett ganska... tja... mediokert namn, tänk er en sportaffär med en stor skylt utanför. "BOSSE" Hahaha. Jag får väl en en gång infria för min sjuka humor.

Eftermiddagen/kvällen kom deras farfar och auntie Carla över! En en gång helt stunned över hur trevliga de är. Jag, Carla och barnen gjorde maskeradmasker (?) i lekrummet. Hihi! Älskar att gegga med gips. Det blev även take-out och Carla berättade massa om hennes jobb i Kenya. Jag fick även ett jättefint armband och en t-shirt av henne... hur söt får man bli? De fick båda se korten jag hade i mitt rum. Pappa - de tycker du såg ut att vara en handsome man. Keep it up! Hahaha. Underbara människor. Nu sitter jag här i mitt supersize american bedroom och nickar till och gluttar mot tv'n där de spelar upp "Who is Scott Brown anyway?" för 100'e gången idag. På tisdag är det nämligen election for the senate in Washington. Martha Coakley (demokrat) vs. Scott Brown (republikan med ett fult påklistrat smile som äcklar mig). Haha... ni hör vilken färg jag är kanske?

Till syftet med detta inlägg - det jag inte visste om Concord. Om ni skulle vilja läsa lite om stället jag befinner mig på så kan ni göra det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Concord,_Massachusetts 
Concord var staden som sägs ha triggat det Amerikanska Inbördeskriget till verk.

Långt inlägg. Trouble keepin' it short...
Tack för alla gulliga kommentarer - nya som gamla. Det glädjer mig att ni uppskattar bloggen!

Since jag varit lite slow med att knäppa bilder in town of Concord snor jag en liten pic från Wiki...
Här ser vi Main St.