Linda Åberg

Vanlig sommardag i Massachusetts innebär... varmt som helvetet själv, tränade med Nico (pratade och åt ham rolls), pratade med mina svenska favoriter på skype och msn och jobbade eftermiddag/kväll. Nehej du då blev det inget Cali i september då... various reasons. Där satte jag någonting i halsen också. Jag är trött. Jag är ledsen. Jag fryser. Elajn cheerade upp mig... åker nog till henne i slutet av augusti. Saknar hennes sjukt roliga familj. Allihopa. Mamma, när du kommer. Då kommer jag vara din bäbis för en vecka och du får kasta mig en säck i bakluckan och frakta mig till nordligare breddgrader om du absolut inte kan motstå. Jag skulle se mig omkring på gatan och åka och sätta mig i stan i en timme. Reflektera. Sen skulle jag skaka av mig och knacka dörr hos alla kompisar och vara helt amused av allas överraskning. Jag älskar USA. Don't get me wrong. Men som Per sa till mig... om en grå tisdag kan få dig att le i Gävle och inte i USA. Vad gör du då där. Ibland vet jag inte själv. Detta är jag-kan-inte-sova-klockan-tre-på-natten-och-reagerar-alltid-så-här prat och om en vecka kommer jag säkert le och ha skakat av mig allt. Men jag vet inte. Jag är ingen hockeysarg. Jag är bara människa.


Light up, light up... as if you have a choice
Even if you cannot hear my voice, I'll be right beside you dear
Louder, louder... and we'll run for our lives
I can hardly speak, I understand
Why you can't raise your voice to say
Have heard my dear... about to be afraid
Even if it's just for a few days
Making up for all this mess
... I'll sing it one last time for you, then we really have to go