Linda Åberg

Se här, sömnen didn't get the best of me ikväll, yet. Tänker inte sticka under stol med hur trött jag är dock. Efter en full eftermiddag/kväll av jobb med mina tre små ungar är man rätt mjölig. Vi gjorde bagels till mellanmål, mockade åt Caroline och pysslade med henne, gjorde läxor och efter det lagade jag också middag till Jack och Michaela. Helt otroligt nog har mina kockkunskaper förbättras något sjukt mycket under detta år... lite skillnad mot för i januari när jag hällde i mac n' cheese pulvret i kokande pastavatten!

Ringde Johan för en timme sen när jag satt och läste i mitt arkiv så här inför vårat (också Hannahs, Malins och Sarahs) tio månaders mark imorgon, den fjärde november. Skrattade åt vårat första tunnelbane minne i Boston, när vi inte visste vad Park Street var för något och en läskig tant kom på och skrek. Tänk att det var tio månader sen vi satte foten i New York City. Naiva och förväntansfulla... glada och nerviga. USA år 2010. Jag är så tacksam för vad detta året gjort för mig. Platser jag aldrig sett tidigare och människor jag aldrig annars skulle träffat. Men vi spar hela det talet till imorgon. Haha, som de flesta av er kanske märkt, så är jag personen som älskar att försöka få till nostalgiska tal med framtiden i slutet. Jag ska försöka att inte vara för dramatisk inför årets slut. Kanske bara skriver tack med stora bokstäver. Jag sa till Robin att jag funderade på sluta blogga kvällen innan jag åker hem till Sverige. Robin svarade att jag borde fortsätta i Sverige, åtminstone för att knyta ihop hela upplevelsen. Vi får se. :-)

Nu... försöka skicka iväg mail som jag aldrig får iväg, ringa Josefin och kolla på "Pensionärsjävlar" som tydligen ska vara störigt kul. Puss, godnatt! ♥