Last fight
Harry Potter and the Deathly Hallows. Part one.
Den första delen av den sista filmen är här och skakar liv i Harry Potter serien som legat i vila sedan förra sommaren. Då del sex tog slut ser vi en desperat Harry som springer efter Snape som tagit livet av Dumbledore. Voldemort har trollkarsvärlden i sin hand och dagarna då det var så pass "enkelt" som att ta sig förbi trehuvade monster, jättar eller hugga i mitten på en dagbok är över. Nu måste Harry finna de sju horokruxen Dumbledore berättat om. De sju delarna av Voldemorts själ som kan få slut på det här kriget. "...and either must die at the hand of the other for neither can live while the other survives". Efter tio år av böcker och filmatisering kliver vi upp på sista etappen.
Filmen är stark. Fotot, skådespelet, intrigerna och känslan är helt rätt. Som många påpekat har David Yates i denna film fått med mycket detaljer vilket är nödvändigt för att binda ihop slutet på rätt sätt. Filmen är mörk, utan tvekan, milslångt i från allvaret i första filmen. Det man har lyckats med bäst i denna film är ändå att sätta känslan där den ska vara. Det finns ett slagt depressivt lugn över trion som annars kantas av Ron's skämt och Hermione's know-it-all handy. Och man kan se det över hela Harrys ansikte. Trötthet och undertryckt ilska. Filmen slutar ganska aprubt i mitten vilket var det enda som gjorde mig besviken. Jag hade önskat mer last fight feeling på det hela men jag antar att andra delen av film nummer sju kommer börja så istället. Jag tvekar inte på att den här filmen kommer växa när vi har del två...
Harry Potter kommer leva med mig hela mitt liv tror jag. En bokserie som vi sena 80-talister och tidiga 90-talister har vuxit upp med. 10 år och satt jag och läste i hörnan av min säng i Gävle - 20 år sitter jag med en tår i ögat på en biograf i Boston.
Den första delen av den sista filmen är här och skakar liv i Harry Potter serien som legat i vila sedan förra sommaren. Då del sex tog slut ser vi en desperat Harry som springer efter Snape som tagit livet av Dumbledore. Voldemort har trollkarsvärlden i sin hand och dagarna då det var så pass "enkelt" som att ta sig förbi trehuvade monster, jättar eller hugga i mitten på en dagbok är över. Nu måste Harry finna de sju horokruxen Dumbledore berättat om. De sju delarna av Voldemorts själ som kan få slut på det här kriget. "...and either must die at the hand of the other for neither can live while the other survives". Efter tio år av böcker och filmatisering kliver vi upp på sista etappen.
Filmen är stark. Fotot, skådespelet, intrigerna och känslan är helt rätt. Som många påpekat har David Yates i denna film fått med mycket detaljer vilket är nödvändigt för att binda ihop slutet på rätt sätt. Filmen är mörk, utan tvekan, milslångt i från allvaret i första filmen. Det man har lyckats med bäst i denna film är ändå att sätta känslan där den ska vara. Det finns ett slagt depressivt lugn över trion som annars kantas av Ron's skämt och Hermione's know-it-all handy. Och man kan se det över hela Harrys ansikte. Trötthet och undertryckt ilska. Filmen slutar ganska aprubt i mitten vilket var det enda som gjorde mig besviken. Jag hade önskat mer last fight feeling på det hela men jag antar att andra delen av film nummer sju kommer börja så istället. Jag tvekar inte på att den här filmen kommer växa när vi har del två...
Harry Potter kommer leva med mig hela mitt liv tror jag. En bokserie som vi sena 80-talister och tidiga 90-talister har vuxit upp med. 10 år och satt jag och läste i hörnan av min säng i Gävle - 20 år sitter jag med en tår i ögat på en biograf i Boston.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Harry Potter läste du i hettan i Thailand, glömde boken vid ett växlingskontor, vi sprang tillbaks och hittade den, du var 12 år. Jag har läst 20 sidor i den första boken och tyckte det var kuslig läsning.
Nu ska jag se på Hoollywood fruar på tv3.
Älskar dig
Mamma
Trackback
