Tiresome
Egentligen finns inga ord för att beskriva hur trött jag är just nu. Åkt på en höstpropp eller något.
Varje kväll när jag slutat jobbet runt 10 pm går jag nerför trappen, vidare till mitt rum tjugo meter bort och glider ner längs sidokanten på soffan och sluter ögonen. Sedan funderar jag på om jag ska ta tag i allt jag borde (tvätt, mail, blogg, telefonsamtal, dusch), eller om jag istället ska sova. 6 gånger av veckans 7 vinner sömnen. En väldigt stor kontrast mot för i början av mitt au pair år då jag kunde sitta upp till fem varenda dag för att få gjort vad jag ville.
Jag var en doer. Trots allt är det väl bra att kroppen säger ifrån. Säger ifrån så pass att det börjar bli pensionärsvarning; söndagskvällen hade jag redan dåsat av innan Desperate Housewives var slut. Kul. Det har nog dels att göra med att jag vet hur intensiv december månad kommer bli, dels hur jag kommer lyckas klara av att stå inför massa förändringar. I don't know. Men det är okej att inte veta, tror jag. At the end of the day, ingenting blir ändå som man planerar det. Så länge jag har världens finaste människor runt omkring mig som håller hakan uppe på mig kan ingenting rå på mig. Jag har ett rejält lager med skinn på näsan efter det här året. Can't touch me.
