Ready to go

Sitter på min vanliga stol och försöker komponera ett bra och läsvärt inlägg -- för tillfället klickar inte min hjärna med mina vanliga ord jag skulle använda mig av. Läget jag befinner mig i just nu är ganska kaosartat. Studierna i USA, anmäla mig till högskolan i Sverige, requesta flyg hem, presenter, avskedspresenter, sista lediga helger... Seattle. Det finns inte nog med plats för allt logiskt tänkande just nu. Mitt huvud är överallt och ingenstans och jag försöker desperat limma ihop de små bitar jag kan just nu, och tejpa upp framtiden. För jag har ingen aning. Jag är psykiskt utmattad. Jag kan erkänna ja. Jag vet inte hur bra jag kommer orka pull it together. Trots massa trevliga nya tjejer i Concord och allt sånt där... det är som ett hål någonstans.

Igår fyllde Inge hela 21 år så vi var ca femton tjejer och Michael hemma hos henne där jag proppade i mig äppelkaka! Vi köpte presentkort till henne på Abercrombie & Fitch där jag sett min perfekta vinterjacka. 200 dollar... jag går fortfarande och funderar. Satt och pratade med alla supertrevliga tjejer -- nu har jag äntligen träffat alla nya tjejer i Concord. Mitt upp i allt kom jag på det. Vemodigt men också hoppfullt. Det här är nya generationen i Concord. Jag är glad att få vara med innan jag åker hem igen som sista person i den förra generationen. Maria, Conny, Nico, Alex... och sedan också jag. Den enda svenskan under hela året! I feel special. Nico skulle i detta läge säga att jag inte är det och sen skulle jag slå honom. Haha.

Denna soliga höstdag i Concord ska jag strax bege mig mot Concord tågstation. Ja, det stämmer. Det är min lediga dag och jag ska gå en mil som jag gjorde i januari. Mmm. Det ska bli jätteskönt. Lite ironi och survival of the fittest på samma gång. Jag hurrar och tackar återigen för att jag kan se det ljusa och enjoy the little things. Utan det hade jag nog gömt mig under en sten i skogen och suttit där i några månader. Jag lär göra detta eftersom alla andra au pairer i Concord jobbar och jag kan fortfarande inte köra bil för att om jag kör på någon så är inte insurancen täckande. Dock är alla möjliga krockskador täckta. Anyway... jag ska ta tåget mot Boston och sedan ta tunnelbanan mot Jossan i Weymouth! Vi ska ha sleepover och jag ska tvinga henne att se på Sommaren med Göran och skratta åt allting jag skrattar åt (läs: det ingen skrattar åt). HAHA! Undebart att träffa henne. Min klippa! Puss.


Fall in Concord.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0