Still got that Boston feelin'

Ledig dag, ledig dag, ledig dag! Puh. Det är verkligen välförtjänat, klappar mig själv på huvudet och är stolt över hur mycket jag egentligen orkar jobba. Min värdmamma släppte av mig i Public Garden och jag tog med vanliga stroll igenom common till Downtown Cross där Jossan var och klippte sig... (Jag som tipsade henne om Dellaria. Eller var det Dellarite, Jossan? Haha) Hennes hår blev en underbar blond färg som jag tycker Carro ska färga sitt hår i, ska lägga upp bild här när jag får en av Joss.

När hon var tvungen att åka och jobba hängde jag med mig själv i Boston, hade lite höstinköp att göra. Först var jag tvungen att äta eftersom jag missat både nästan frukost och lunch. Sitter i allsköns rö mitt i Cross utanför Starbucks och käkar min chicken santa fé när två killar, eller... män... kommer närmare varav en av dem säger "Excuse me, what is that sandwich?" vilket slutar att de står och frågar ut mig om allt möjligt och den äldre av dem försöker få mig att gå med honom på The Town imorrn... gissar min ålder... berättar att han bor i East Boston... och har en son som är 16 år. "I wish you were ten years older, you are really something special". Haha. Alltså man blir ju förstås glad och tackar även om det är lite halvläskigt med hur Boston kan vara på det sättet. Nära t'n i Cross såg jag den gamla uteliggartanten vars lilla ramsa hon sjunger jag och Maria hade roligt åt i Mars. Maria!!! Hon sjunger exakt samma sak fortfarande... haha. Något i stil med "I need money for food today".

På H&M fann jag en underbar höstjacka som också till min underbara surprise var billigare än de resterande. Hit! Även två baströjor till jobbet fick följa med i påsen. Min jakt på höstskor fortsatte på Newbury Street. Öhm... alla höstskor i år är fula. Det är sant. Jag hittar ingenting! Tips önskas. Tills dess nöjer jag mig fint med mina ballerina och converse -- det är trots allt fortfarande runt tjugo grader om dagarna. 

Tog röda linjen mot Braintree där Josefin efter en stund hämtade upp mig för en supermysig tacókväll hemma hos henne med ljus och allting! Kan inte i ord beskriva hur underbar min och Mr. Taco's reunion var... glufsade i mig de första tuggorna efter långa 8,5 månader. Josefin och jag pratade gamla idolminnen nu så här till hösten och om hundra andra saker. Det är alltid underbart att vara med Josefin! Hoppas att vi kan träffas snart igen gumman! Det är som dina värdbarn säger... you rock. ;-)


I don't wanna wake up from this
I cannot afford to forget,
Get higher, and higher, and higher
When my back's against the wall
You're the hand that breaks my fall
Climb higher, and higher, and higher
When my back's against the wall
You're the hand that breaks my fall


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0