Such a packer
Jag är SÄÄÄÄÄMST.
Hur mycket kläder har jag köpt under mitt år då? Så mycket som jag städat ut idag kan man ju tro att jag är multimiljonär eller helt enkelt spenderar precis ALLA mina pengar på kläder. Efter att jag naivt packat mina tre väskor på kläder igår insåg jag idag när min orangea väska poppade upp när jag stängt den att jag kanske bör, möjligtvis, tömma den på lite kläder. Sagt och gjort. Resultatet av min ihoppackning; 3 säckar kläder till välgörenhet, 1 säck kläder till Concord tjejerna, 1 säck skor till välgörenhet och resten av mitt rum (filtar, ljus, crémer, smink, mat etc) till Jossan vars baklucka blev fylld. Well done, Linda. Nu går väskorna igen precis och jag har remmar runt dem. De har förhoppningsvis inte sjukt mycket övervikt på sig. Jag betalar redan som det är 250 dollar till Lufthansa för två extra väskor så jävlar om de tjafsar med mig... grr.
Under dagen har jag stängt mitt bankaccount på Bank of America tillsammans med Anna. Jag fick med mig lite pengar hem i alla fall! Jag och min fina Anna åt sedan sista gången på Helen's där Anna berättade att det var min sista dag... hehe personalen vet vilken frukost jag äter. Lite kul att vara en local i Concord. Om nu polisen kunde dra på smilbanden för en gångs skull. Haha. Det var jobbigt att ta farväl av min bästa tjejkompis i Concord, men förmodligen kommer hon fortfarande vara här när jag besöker USA igen till sommaren.
Ikväll var vi ut och käkade sista gången på restaurang med familjen i Maynard. Jag fick jättefina kort av hela familjen, varav min värdmamma skrev ett riktigt rörande tack medans barnens var "Please don't go Linda". Det gör ont i hela mig att behöva lämna dem även om jag vet att vi snart ses igen. Mail, telefon och skype får duga tills dess.
Sen kom Jossan och hälsade på min familj för första gången och hämtade upp halva mitt rum, haha. Vi åkte iväg till Arlington och såg Boston skyline innan det var dags att säga hej då. Vill inte ens prata om det. Josefin räknar jag som en av mina närmsta vänner... men Jossan. Du vet att vår vänskap har klarat av vårat långdistansförhållande under snart 8 månader. Så vi klarar ett år till om det är så. Min lilla skånetjej, jag kommer att sakna dig i mängder.
Nu ska jag sova min sista natt i mitt tomma rum. Det känns lite som första natten. Att ett år absolut inte gått. Sedan far vi mot Boston Logan runt tio tiden imorgonbitti. Mitt plan lyfter hem mot Sverige senare på eftermiddagen. Godnatt från USA! ♥
Hur mycket kläder har jag köpt under mitt år då? Så mycket som jag städat ut idag kan man ju tro att jag är multimiljonär eller helt enkelt spenderar precis ALLA mina pengar på kläder. Efter att jag naivt packat mina tre väskor på kläder igår insåg jag idag när min orangea väska poppade upp när jag stängt den att jag kanske bör, möjligtvis, tömma den på lite kläder. Sagt och gjort. Resultatet av min ihoppackning; 3 säckar kläder till välgörenhet, 1 säck kläder till Concord tjejerna, 1 säck skor till välgörenhet och resten av mitt rum (filtar, ljus, crémer, smink, mat etc) till Jossan vars baklucka blev fylld. Well done, Linda. Nu går väskorna igen precis och jag har remmar runt dem. De har förhoppningsvis inte sjukt mycket övervikt på sig. Jag betalar redan som det är 250 dollar till Lufthansa för två extra väskor så jävlar om de tjafsar med mig... grr.
Under dagen har jag stängt mitt bankaccount på Bank of America tillsammans med Anna. Jag fick med mig lite pengar hem i alla fall! Jag och min fina Anna åt sedan sista gången på Helen's där Anna berättade att det var min sista dag... hehe personalen vet vilken frukost jag äter. Lite kul att vara en local i Concord. Om nu polisen kunde dra på smilbanden för en gångs skull. Haha. Det var jobbigt att ta farväl av min bästa tjejkompis i Concord, men förmodligen kommer hon fortfarande vara här när jag besöker USA igen till sommaren.
Ikväll var vi ut och käkade sista gången på restaurang med familjen i Maynard. Jag fick jättefina kort av hela familjen, varav min värdmamma skrev ett riktigt rörande tack medans barnens var "Please don't go Linda". Det gör ont i hela mig att behöva lämna dem även om jag vet att vi snart ses igen. Mail, telefon och skype får duga tills dess.
Sen kom Jossan och hälsade på min familj för första gången och hämtade upp halva mitt rum, haha. Vi åkte iväg till Arlington och såg Boston skyline innan det var dags att säga hej då. Vill inte ens prata om det. Josefin räknar jag som en av mina närmsta vänner... men Jossan. Du vet att vår vänskap har klarat av vårat långdistansförhållande under snart 8 månader. Så vi klarar ett år till om det är så. Min lilla skånetjej, jag kommer att sakna dig i mängder.
Nu ska jag sova min sista natt i mitt tomma rum. Det känns lite som första natten. Att ett år absolut inte gått. Sedan far vi mot Boston Logan runt tio tiden imorgonbitti. Mitt plan lyfter hem mot Sverige senare på eftermiddagen. Godnatt från USA! ♥
Kommentarer
Trackback
