This is not goodbye

... it is just a see you later. Mina sista dagar har varit fyllda av farväl och tack för det här fantastiska året jag haft i mitt älskade USA.

I lördags träffade jag Geoffrey efter att ha landat på Logan för en sista avskedsbrunch på ett riktigt häftigt ställe i Cambridge (hur har jag missat det?). Vi åkte sen in till Concord och besökte North Birdge sista gången. På kvällen hade jag avskedsmiddag för femton personer på Cheesecake Factory i Burlington. Vi fick vänta på bord i två timmar på grund av sällskapsstorleken, haha, men det är så jag ville ha det, alla som betytt något - eller allt. Tårarna kunde inte hållas tillbaka i slutet, jag kommer sakna dem allihopa. Mina fina vänner i USA.

I söndags hade jag min avskedsmiddag med familjen och nära släkt. Vi åt en god middag och jag fick underbara presenter - bland annat UGG's från familjen och en superfin vit kashmir tröja från Donna. Jag skrev upp mig i familjen Moskow's heliga addressbok som Cliff förklarade att den var, den är tydligen uppbackad i tre byggnader i Boston. Haha! Jag fick ett underbart kort från Donna där hon sa att jag måste komma tillbaka snart så att vi alla kan titta på solnedgången från Gayhead Cliffs på Martha's Vineyard.

En en gång kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag är en i familjen Moskow och det här är inte ett ställe jag besökt, det är mitt andra hem. Concord, Mass kommer följa med mig varje dag.


Jossan, jag, Eva och Mirjam... ♥


The Concordgirls! ♥




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0